Idag känner jag med kriminologen och författaren Christoffer Carlsson. Jag delar den närmast GW-tydliga uppgivenhet som han signalerade i SVT-programmet "Veckans brott" på tisdagskvällen.
Ämnet var den uppenbart korkade frågan om man blir kriminell av att lyssna på hiphop? På plats fanns en socialdemokratisk politiker som ville att hiphopen skulle bort från ungdomsgårdarna eftersom "skattefinansierad verksamhet inte ska sanktionera musik med den här sortens budskap".
Till sist kunde Carlsson inte hålla sig längre utan konstaterade med tydlig irritation att det här är slöseri med allas tid. Då hade han redan presenterat entydig forskning som visade att det inte existerar någon "indragande effekt" av att lyssna på hiphop. Kort sagt: man blir inte kriminell av att lyssna på texter som handlar om kriminalitet.
Varpå Gustaf Lantz, socialdemokrat i justitieutskottet, replikerar att "man behöver inte göra det så svårt för sig..." Det blev alltså jobbigt med forskning. Det blev besvärligt med fakta. Lantz hade nämligen nattvandrat en gång i en förort och kikat in på en (nattöppen?) fritidsgård där några ungar kollade på Youtube. Han hade fått en känsla. Den var inte bra. Så han fingrade efter förbudsknappen.
Att Gustaf Lantz ärvt sitt förmanande och förminskande sätt att hantera hiphopen av hur farbröder före honom reagerat på allt från swingpjattar till mods, punkare, serietidningsläsare, hårdrockare och tv-spelsungar är så uppenbart att det inte ens ska på behöva påpekas. Det är fullständigt förbluffande att vi aldrig lär oss.
Vi har lyssnat på mördarballader sedan medeltiden. Vi har alla sett tusentals liv spillas på tv och på bio. Gå till närmaste bibliotek och där finns hyllmeter av svenska, storsäljande kriminalromaner om de mest bestialiska brott. Oftast är det kvinnor och barn som våldtas och lemlästas. Jag hör inte Gustaf Lantz höja rösten för att de här böckerna ska bort för att inte inspirera till ännu ett kvinnomord. Nej, såklart. Det där är ju litteratur som han och hans vänner läser när de kopplar av vid poolkanten på Mallorca. Det ska de förstås fortsätta med.
Desto allvarligare att en riksdagsman för det regerande partiet väljer att sikta in sig på musiken från förorter där man själva monterat ned skola, socialtjänst och konsekvent försämrat förutsättningarna för ett fungerande kultur- och föreningsliv. Att efter ha strimlat sönder så mycket av det som är trygghetsskapande och samhällsbyggande vilja beröva de unga människor som betalat priset för nedskärningarna på deras ord, deras texter, deras musik är så bottenlöst cyniskt.
Det är dessutom oerhört tröttsamt att människor med makt, oftast politiker och ledarskribenter, allt oftare tycker att artister ska vara trevliga och underhållande. I brist därpå fullständigt harmlösa, i brist därpå helt enkelt hålla käften. Det är en fruktansvärd och rentav farlig inställning.
Skönt nog fanns det fler vettiga röster i programmet. Som den unge killen som menade att de här texterna "inte "påverkar mig om jag inte redan har ett kallt hjärta." Som Dogge Doggelito som förklarade att artisterna är reportrar som beskriver sin omgivning. Som rapparen 1.Cuz som satte ord på vad all kultur handlar om: "den ska relatera, inte inspirera".
Det borde till och med Gustaf Lantz kunna relatera till.
