Duellen: Ska Ibn Rushd få bidrag av kommunen?

Diskussionerna om det muslimska studieförbundet Ibn Rushd har pågått sedan de först beviljades statligt stöd 2007.

I Göteborg har förbundet tidigare fått bidrag från staden, men det drogs in 2020 av Socialnämnden Centrum, som beslutar i frågar. Efter två utredningar var det dags för ytterligare en omröstning 2021. De rödgrönrosa ville bifalla ansökan, D och SD ville avslå. Alliansen sa nej till stöd, men ville göra ytterligare en granskning utöver de två som redan gjorts.

Nämndens förste vice ordförande, liberalen Kristina Bergman Alme, tycker att beslutet var riktigt.

– Jag tycker att de ska prövas likt alla andra. Bildning är superviktigt för oss liberaler, det ligger i vårt dna. Det är också viktigt att skattebetalarnas pengar går till det de är tänkta för. Därför ville vi utreda Ibn Rushd vidare. Grunden är att de kapar banden till icke-demokratiska krafter, och håller koll på att samarbetspartner inte har icke-demokratiska åsikter.

Sex partier i nämnden tyckte att frågan redan hade utretts nog, varför ville Alliansen ta ett varv till?

– Vi hade fler frågor. Till exempel tycker vi att folkbildning handlar om att man ska lära sig något nytt. Då undrade vi hur sömnad av 500 sanitetsbindor kan vara planmässigt lärande och därmed berättigat till bidrag. Och för oss finns det inte i vår världsbild att vi ska tumma på demokrativillkoren.

Folkbildningsrådet bestämde sig för att Ibn Rushd levde upp till de statliga kraven. Ställs andra krav i Göteborg?

– Folkbildningsrådet kommer med en ny modell för hur man ska fördela medel 2024, men vi var inte redo att vänta in det. Vi har tagit fram en ny modell, och såg att det fanns frågetecken.

Upplever ni att alla som får stöd granskas lika ingående som Ibn Rushd?

– Man kan nog granska alla lite mer. Det här är en förtroendebransch. Därför tog vi fram modellen för egenkontroll, för att man ska göra rätt från början. Nu ställer sig förbunden i Göteborg frågande till varför de måste följa den, och därför har vi avsatt medel för att alla förbund ska lära sig den här modellen där man granskar sig själva. Det handlar i grunden om att ha ett strukturerat arbetssätt.

Det har funnits kritik mot att Folkbildningsrådet inte direkt följer bidragen som betalas ut. Är Göteborgs stads kontroll tillräcklig?

– Vi har inte sett den här nya modellen i praktiken, det är något som studieförbunden ska få lära sig. Riksrevisionen gör just nu en granskning av statens stöd till studieförbund, det ska bli väldigt intressant att se vad de kommer fram till.

Vänsterpartiets Daniel Bernmar har kallat turerna kring Ibn Rushd en ”djupt rasistiskt driven kampanj”, ”ett år av karaktärsmördande och häxjakt” och ”konspirationsteorier och islamofobi”. Hur tänker du kring den beskrivningen?

– Jag tänker att det får stå för honom. Det är inget jag håller med om.

Grith Fjeldmose: ”Det handlar om beröringsskräck”

Vänsterpartisten Grith Fjeldmose sitter själv inte nämnden som beslutar om Ibn Rushds bidragsansökningar, men är engagerad i folkbildningsfrågor. Hon anser att studieförbundet borde fått sin ansökan godkänd, i enlighet med tjänstemännens förslag.

– Ja, därför att de uppfyller kriterierna som Göteborgs stad har satt upp. Det finns kriterier från Folkbildningsrådet sedan decennier tillbaka, men nu har staden fått för sig att de ska ha egna kriterier som inte alls korrelerar med de som redan finns. Så nu måste alla förbund jobba med två ansökningar – dels med de demokratiskt förankrade kriterierna från Folkbildningsrådet, dels kriterierna från Göteborgs stad. Det här har hittills ingen annan kommun gjort.

Hur borde kriterierna se ut?

– Så som de gjort hittills. Folkbildningsrådet har granskat Ibn Rushd, eftersom det fanns kritiska röster, och hittade saker som behövde åtgärdas. Det har de gjort och de har godkänts av sin egen myndighet – då finns ingen anledning för Göteborg att inte göra det.

Upplever du att andra förbund granskas lika hårt?

– Absolut inte. Alla följer inte reglerna, delvis för att statsbidragen som bygger på deltagarantal har blivit så urholkade de senaste åren. Många försöker lösa sina ekonomiska problem genom att skapa filialer, till exempel.

Varför tror du Ibn Rushd granskats på det här sättet?

– Det beror på att man för några år sedan tyckte sig se kopplingar till odemokratiska krafter. Och koppling tycker jag är ett tvivelaktigt ord, det är helt odefinierat. Det är enbart därför, det handlar om en beröringsskräck för något man upplever som främmande.

Det är ändå ett samhällsproblem att extremism kan växa ganska obevakat i vissa miljöer, finns det då anledning att vara extra försiktig med skattepengar?

– Man ska vara försiktig med skattepengar, men inte rikta in sig på en särskild grupp för att man i förväg misstänker dem för något. Det rimmar inte med hur vi angriper problem i övrigt. Studieförbund och folkhögskolor har alltid haft ett eget spår, under Folkbildningsrådet, som bygger på tillit. Vi vet vilken enorm samhällsnytta studieförbunden har gjort i Sverige, och det finns all anledning att tro att Ibn Rushd kan skapa länkar mellan samhället och föreningar som aldrig annars kommer i kontakt med samhällets institutioner. Där har Ibn Rushd en fantastisk möjlighet att bedriva demokrativerksamhet, det ska de göra och det gör de.

Det har trots allt förekommit ekonomiska oegentligheter, samt att man bjudit in personer som haft tvivelaktiga åsikter?

– Det där är gränsfall och då får man ta de gränsfallen när de uppstår. För vem bestämmer vad som är extremistiskt eller våldsamt eller odemokratiskt.

Vissa forskare har sagt det om Ibn Rushd.

– Det är inga forskare inom fältet som menar det, det är några tyckare som menar det.

Vänsterpartiets Daniel Bernmar har kallat turerna kring Ibn Rushd en ”djupt rasistiskt driven kampanj”, ”ett år av karaktärsmördande och häxjakt” och ”konspirationsteorier och islamofobi”. Håller du med om den beskrivningen?

– Ja, det gör jag. Jag hade inte kunnat formulera det så koncist själv, men visst, det gör jag.

TEXT

Caroline Widenheim

caroline.widenheim@gp.se