Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Drängarna kommer eventuellt att välta hela Coop Norrbotten Arena i Luleå med sin partystänkare
Drängarna kommer eventuellt att välta hela Coop Norrbotten Arena i Luleå med sin partystänkare "Piga och dräng". Bild: Pontus Lundahl/TT

Johanna Hagström: Drängarna – en råmande Lapplandspil med bonnaröj

Vad kan vara mysigare än att höra Mikael Persbrandt prata om Österlen? Jo, Faith Kakembo. Johanna Hagström hoppas att hon får följa med Drängarnas råmande festtåg till finalen.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

På hotellrummet i Luleå lyssnar jag till Mikael Persbrandts inläsning av "Somna", en serie ljudböcker som ska få folk att komma till ro. Han berättar med släpig stämma om ett somrigt Österlen, där solvarma vinrankor och doftande fält bäddar in lyssnaren i ett skimrande gos.

LÄS MER: Persbrandts röst ska få folk att somna

Det är själva motsatsen till Luleå i februari. Visserligen har midvintermörkret börjat ge med sig, men kylan är bister och gatorna brutalt knaggliga av gammalt snöslask som frusit på. Luleå i februari är en stad för broddar, inte fjäderboa.

Att Melodifestivalens cirkus har landat i stan märks knappt. Jag tror aldrig jag har sett en sådan påtaglig brist på Mellofeber i en mindre stad dagarna innan man ska stå värd för landets största underhållningsprogram.

Fattar ni? Drängarna har blivit undergivna.

Att likt Leksand färga hela stan rosa, eller som Gävle låta rådhusklockorna spela schlager skulle inte falla Luleå in. Luleåborna är ett stoiskt och värdigt folk. Inte mycket tycks överraska dem. De tappar inte besinningen i första taget.

LÄS MER: Så går det i kväll – vi tippar Melodifestivalen

Kanske hade de ändå chockats en aning om de vetat vad som ska drabba staden på lördagskvällen. Då anländer nämligen en råmande Lapplandspil söderifrån, fullastad med frustande västsvenskt bonnaröj.

Jag pratar förstås om Drängarna, vars "Piga och dräng" är ett formidabelt monster till after ski-dänga. Upplevelsen är svår att förklara, men tänk dig att Drängarnas one hit wonder från 1995 "Vill du bli min fru" är en gammal t-shirt, som med åren blivit ohjälpligt sunkig av intorkat spill från hundratals företagsgig.

Vad göra? Köpa nytt? Icke! Vräng istället t-shirten ut och in så att textrader som "Jag gör allting för att nå mitt mål att ta dig till min säng" byts ut till "Ta på mig, rör på mig, ge mig vad jag tål". Fattar ni? Drängarna har blivit undergivna.

Att lyssna på hennes stilfulla sängkammarballad är som att mjukt sjunka ner genom oändligt många lager av gos.

Musikaliskt kör de dock på som vanligt med dragspel, mungiga och stöveldans. Det hela får en förhöjd effekt då den som hamnar under de där dansande stövlarna är den arme Albin Johnsén, vars olyckligt scenograferade och koreograferade bidrag "Livet börjar nu" lägger sig som en dörrmatta för Drängarna att trampa på.

LÄS MER: Efter 25 år med Drängarna –nu blir det Mellodebut

Stackars Albin. Det är helt oförsvarligt att klä hans ganska trevliga pojkrumspop i en veritabel spökvind av rekvisita, där han vacklar runt och trillar ner från en flygel och jag vet inte vad, varefter han blir grundligt överkörd av Drängarnas snöplog på dess väg mot finalen.

För jag tror att de hamnar där och min djupa förhoppning är att de får sällskap av Jönköpings egen soulstjärna Faith Kakembo. Det vore en hisnande kombination, men varför inte? Om Drängarna är ett råmande festtåg så är Kakembos "Crying rivers" tre minuters spabehandling.

Att lyssna på hennes stilfulla sängkammarballad är som att mjukt sjunka ner genom oändligt många lager av gos. Till och med mysigare än Mikael Persbrandts beskrivning av att stoppa fötterna i Österlens varma sandstränder.