Det blir aldrig större än när Tony Hawk satte världens första 540 i vertramp i Björndammen 1989, hävdar min bror. Tusentals skejtare hade vallfärdat till Partille för att se den amerikanska superstjärnan och det suger fortfarande i brorsans mage när han tänker på Hawk i i luften. Han flög så högt att jag blev bländad av solen, minns han och drömmer sig tillbaka till den stora dagen när han som åttaårig skejtare såg världen på hemmaplan.
Vi har ett pågående sms-battle om de största händelserna i vår hemkommun och för min bror är detta ögonblick självklart. För egen del visste jag inte ens att det hade hänt; 1989 var jag 17 år och tyckte att det bästa med Partille var buss 513 in till stan. Att vi ens har den här något otippade duellen i dag beror förstås på invigningen av Partille arena, som jag - säkert aningen historielöst - är övertygad om är det största som hänt här.
Det är tufft för en kommun som ligger så nära en större stad att konkurrera med utbud och även att hitta en egen identitet. När jag växte upp i Partille fanns det inte särskilt mycket som lockade här, om man inte spelade handboll. Jag flyttade så fort jag bara kunde och skulle aldrig hit igen - för att komma tillbaka tio år senare när jag hade fått barn. Som man ju gärna gör.
Precis som förr vill traktens unga gärna in till stan - och det är ju helt naturligt och inget fel - men jag är så glad att vi äntligen har fått ett eget ställe som faktiskt kan erbjuda något. När Partille arena nu invigs med fest i många dagar hoppas jag att det bara är en start och att det blir den mötesplats som en förortspräglad kommun behöver. För alla åldrar dessutom.
Arena låter som sport-bara-sport i mångas öron och utan handbollen hade denna jättelika konservburk knappast blivit till. Men det fiffiga är att även kulturen ska ta plats här. Under invigningsveckan ser jag två matcher, går på konsert med Miriam Bryant och lyssnar till en jättekör med ungdomar som sjunger tillsammans med artister från Sydafrika.
För mig som haft en troligtvis unik delad tjänst mellan sport- och kulturredaktionen på en tidning är det förstås en dröm, men jag tror framförallt att det är rätt väg att gå. Människor gillar vardagsrum utanför hemmet, platser där man springer på varandra, umgås och tar del av upplevelser tillsammans. En del vill ha bollar, andra klubbmusik - somliga gillar båda.
Jag tänker lite på stämningen i foajén i Vara konserthus där jag var och recenserade en föreställning för några år sedan. Det var hemtrevligt och man förstod att många besökare kom just för att de hade fått ett spännande ställe att gå till. Nu är Partille inte Vara - och inte heller det lilla hockeysamhället Björnstad i Fredrik Backmans nya romanserie - men vi borde vara lika glada att det händer något på vår lilla plätt i världen. Förhoppningsvis blir det så bra att göteborgarna tar bussen hit. Det är trots allt det största som hänt i Partille, i alla fall på 27 år.
FOTNOT. En vertramp är en skateboardramp som består av två parallella, böjda ramper med en platt yta mellan sig. Ramperna avslutas vertikalt längst upp, därav namnet.
