Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/4

Jenny Högström: Det är förlagen som är problemet, inte gestaltningen

Jenny Högström svarar Agri Ismaïl efter hans ”Litteraturkritiken fäster för stor vikt vid gestaltning”(9/11). Att gestaltningen kritiseras i recensioner är inte konstigt när förlagen ger ut böcker som inte är färdiga, menar hon.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I måndagens Göteborgs-Posten skrev Agri Ismaïl en längre artikel om gestaltningsnormen inom västerländsk litteratur och litteraturkritik. Där inleder han med några exempel på recensioner som pekar på bristande litterär gestaltning – bland annat min kritik av Nachla Libre i Aftonbladet (12/10). "Det är en deprimerande syn på litteraturen där den måste följa en och samma mall, där all handling måste gestaltas för att engagera läsare" skriver Ismaïl.

Jag kan inte annat än att hålla med, det låter jävligt deprimerande. Det är bara det att jag inte följer någon sådan mall när jag skriver kritik, och jag tror inte mina kolleger gör det heller.

LÄS MER: Litteraturkritiken fäster för stor vikt vid gestaltning

Med andra ord sitter jag inte som en hök och spanar efter gestaltning när jag till exempel läser Kurt Schwitters avantgardistiska ljuddikt ”Ur-Sonate”. Det vore inte särskilt givande.

Nej, om det finns någon checklista här, som Ismaïl vill mena, så utgår den ju från, ursäkta min borgerliga konstsyn, boken, verket och konsten själv.

Jag tycker Nachla Libre skriver sin läsare på näsan (för att inte säga bankar den i huvudet) och jag gillar det inte. Mina exempel var rader som "vithetsnormen är en mördare" och "vi tvingas hålla lektioner i samhällsvetenskap". I min recension jämförde jag Libres stil med Donia Salehs roman ”Ya Leila”, där författaren med humor och språklig schvung lyckas åskådliggöra, förlåt gestalta, vardagsrasismen.

Problemet är att det publiceras så mycket litteratur som inte riktigt håller måttet.

Jag hade också kunnat jämföra med Lars Mikael Raaattamaa som i en dikt i boken ”Politiskt våld” upprepar "ISRAEL MÖRDARE" sjuttiotvå gånger. Ett konceptuellt grepp som hamrar sig långt bortom det enskilda påståendet. Men Libre gör vare sig det ena – eller det andra.

Problemet i dag är inte gestaltningen. Inte heller att litteraturen är politisk eller apolitisk. Problemet är att det publiceras så mycket litteratur som inte riktigt håller måttet.

Nachla Libres förment politiska dikt är bara ett exempel. Ida Theréns nyligen utgivna debutroman ”Att omfamna ett vattenfall” ett annat, och den är något av ett skolboksexempel på gestaltande prosa.

Även Eli Levéns efterlängtade andra roman, som jag recenserat, är svajig. Den är skriven i en genre jag och mina vänner ironiskt brukar kalla "skimrande prosa". En fragmentarisk och suggestiv prosa av någon som läst lite mycket Marguerite Duras, där själva formen delvis täcker över det faktum att texten inte håller.

Snackisar får det också gärna vara. Böcker som säljer sig själva.

Gemensamt för åtminstone debutanterna Therén och Libre är att de har en plattform utanför bokbranschen, ett populärt instagramkonto, en redan etablerad fanbase. Förlagen profiterar på detta. Stenhårt och vampyriskt. Snackisar får det också gärna vara. Böcker som säljer sig själva. Jag tänker exempelvis på ”Männen i mitt liv” av Sofia Rönnow Pessah – som verkligen inte är toppen enligt mig, men som har ett angeläget ämne: kvinnlig sexualitet, gråzoner, övergrepp. Som klippt och skuret för panelsamtal.

Det är såklart inte författarnas fel att det ser ut som det gör – det är förlagens och branschens.

Det vi bör fråga oss är vilka de författare är som inte kommer in genom förlagens inkörsportar. De som inte har någon plattform. Asociala, otidsenliga – eller bara på fel plats. Vi bör också fråga oss hur ljudboksformatet påverkar bokutgivning, estetik, form, tilltal – allt.

Och slutligen, den springande punkten: varför förlagen inte lägger ner mer jobb på de böcker de faktiskt ger ut.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.