När begreppet ”binge watching” började spridas för ett antal år sedan var det ett fenomen som kändes nytt. Med Netflix kom möjligheten att sluka en hel säsong av en alldeles ny tv-serie i ett nafs, eller i alla fall under en helg. Man hade visserligen skapat sin egen binge tidigare, genom att se hela säsonger på dvd, men nu presenterades hela härligheten mitt framför ansiktet – som godis vid kassan.
Nyhetens behag har i dag lagt sig något, även om vi är många periodare som gärna kör igenom åtta avsnitt när vi ändå är i gång.
I böckernas värld är detta beteende inget nytt; binge reading är helt normalt och det börjar i bokslukaråldern. Jag inledde nog med böckerna om Pelle Svanslös och Anne på Grönkulla, som jag slukade snabbare än någon säsong av ”House of cards”. När jag gick på B Wahlströms flickböcker om Jolly väntade min mamma utanför bokhandeln för detta mycket opassande köp. Enid Blyton och Femböckerna var dock okej.
Min äldsta dotter körde binge reading som tioåring under en sommar på Manhattan. Hon läste Petrinideckarna av Mårten Sandén och vi letade desperat efter nya delar i Svenska kyrkans bibliotek och tvingade gäster på besök att ta med sig hemifrån. Hon läste i rulltrappor, under promenader, i provrum – överallt.
LÄS MER:Deckarna är bra reseguider
Med ljudbokens framfart har också binge listening blivit stort. Jag vet flera som lyssnar med högre hastighet och på så vis kan få i sig en hel bokserie medan de bakar lussekatter och hänger tvätt. Ljudboksmänniskor är extremt effektiva.
Oavsett om man läser eller lyssnar så är deckaren som gjord för binge. Inför kommande julledighet tipsar jag därför om några poliser som man gärna kryper ner med under täcket:
Harry Hole, Jo Nesbøs Oslopolis och antihjälte, är oemotståndlig i sin kombination av superkraft och svaghet. Han löser omöjliga fall, super ner sig, blir nykter och lycklig, går på en nit och gräver ner sig i jobb, tar ett återfall och kommer tillbaka. Det finns tolv böcker i serien och kör man alla i ett svep finns risk att man börjar kalla sin partner för Harry. Börja med: ”Fladdermusmannen”.
LÄS MER:Modigt när författarna byter poliser
Malin Fors, Mons Kallentofts starka men sköra Linköpingspolis, är extremt intuitiv i sitt arbete och plågas ständigt av sitt alkoholberoende. Att följa henne genom de tolv böcker som hittills kommit ut är en både underhållande och skrämmande bergodalbana. Hon utreder fruktansvärda mord, men jag bryr mig mest om hur det går för den sällan lyckliga Malin. Börja med: ”Midvinterblod”.
Peter James har skapat Roy Grace, en polis som man glatt tar rygg på längs Brightons strandpromenad och håller i handen när staden förvandlas till brottsplats i mörkret. På engelska finns 15 böcker i serien och på svenska 13 – men det räcker med ett par för att Brightonsuget ska sätta in med all kraft. Börja med: ”Levande begravd”.
LÄS MER:Novemberdeckarna att krypa upp med i läsfotöljen
Katarina Wennstams coola polis Charlotta Lugn utgör tillsammans med advokat Shirin Sundin en duo med spännande kemi som kämpar för kvinnor som drabbats av mäns våld, i fall som ligger otäckt nära verkligheten. Det finns sex böcker i serien och även en kortroman som fungerar som en prolog. Börja med: ”Svikaren” eller ”Shirins första fall”.
