Camilla Ceder skruvar ned Tomas Andersson Wij i hallen, rättar till snusprisen och funderar över det omvälvande år hon genomgått. Ny bostad, ny vardag, nytt liv.
Hon håller fortfarande på att bo in sig i trean i Majorna där hon bor med sina döttrar. I den mindre lägenheten ett kvarter bort förverkligades för drygt ett år sedan hennes första roman som i mitten på januari nådde bokhandlarna.
För att kunna fasa in mer i författarrollen har hon gått ned på halvtid i sin tjänst som skolkurator och socialarbetare i Södra skärgården. Deckaren, som tar avstamp i ett brutalt mord på en enslig gård i Olofstorp, hade redan före utgivningen i Sverige sålts till ytterligare sju länder. Den ska översättas till bland annat tyska, italienska, holländska och danska.
Raketstarten är svår att förhålla sig till, tycker Camilla Ceder.
-Kanske låter det som att jag är ovanligt trög på att landa, men fortfarande känns det overkligt att människor över huvud taget har läst och kommenterat det jag har skrivit. Det är en konstig situation. Jag tror att det handlar om att det man skriver alltid ligger en nära och är relevant. Det tangerar hela tiden det väldigt, väldigt personliga.
I mycket är hon en "duktig flicka", men har ända sedan barndomen haft skrivandet som ett eget rum där hon kunnat ge sig hän helt utan prestationskrav. Hon har nästan aldrig visat det för någon annan, förutom en tid under tonåren som också inspirerat till delar av boken.
Nu har det varit närmast full invasion i den hemliga kammaren. Under det senaste året har ett otal förläggare och redaktörer granskat de meningar som nyss var hennes.
-Jag har haft turen att få mycket trevlig respons, men det svåra för mig har nog varit just den där känslan av att bli bedömd i mitt skrivande. Det är en helt ny upplevelse för mig.
Hon har slagit sig ned i köket med en kopp kaffe och bjuder på sockerkaka bakad av hennes sexåriga dotter, som är i skolan. En Cindy Sherman-affisch är blickfång i rummet; fotografen tillhör hennes favoriter och hedras också med en plats i hallen. Flera av lägenhetens väggar pryds också av oljemålningar signerade hennes pappa Stefan Ceder som är konstnär.
Någon timme återstår innan Camilla Ceder ska till dagis och hämta sin yngsta dotter som är två och ett halvt. När hon var mammaledig med henne föddes Fruset ögonblick, som boken heter. Hon hade bestämt sig för att på allvar skriva bortom skrivbordslådan och började jobba disciplinerat under dotterns sovperioder.
Resultatet är en deckare med göteborgska och västsvenska miljöer om män som mördas på liknande sätt, varvat med återblickar på de händelser under nittiotalet som dåden bottnar i. I centrum står en kärleksförvirrad kriminalkommissarie och journaliststuderande singeltjej på landet.
Camilla Ceders tidigare yrkesval och hennes fascination för själslivet lyser igenom under de närmare femhundra sidorna, som i hög utsträckning används till persongalleriet.
-Jag är intresserad av hur människor funderar på sig själva och sin omgivning, av människors relationer och vad som formar oss. Det är spännande med vad vi visar och vad vi döljer.
Hon tystnar och försjunker för en stund i en kaffeslurk.
-Och varför, tillägger hon sedan med ett leende.
Svenska deckarförfattare har under senare år haft stora internationella framgångar. Men enligt Camilla Ceder har hennes berättelse inte karvats fram med någon som helst ekonomisk baktanke.
-Jag räknade inte ens med att boken skulle bli antagen. Jag har aldrig tänkt på mitt skrivande på det sättet. En impuls eller en idé får mig att börja och sedan fortsätter jag att skriva när jag vill följa historien, när det finns ett driv i den.
Men hon har läst många deckare och inspirerats av författare som Karin Fossum. Hon föredrar det lite långsammare tempot som ger plats för psykologiska undertoner och tycker att genren utvecklats mycket på senare år. Dessutom är hennes pappa hängiven deckarentusiast som under flera långa samtal hjälpt henne att förädla intrigen.
En deckare till kommer det att bli med kommissarie Christian Tell och journaliststudenten Seja i ett nytt äventyr. Men Camilla Ceder känner sig ganska säker på att hon också kommer att skriva i andra genrer i framtiden. Huruvida hon kommer att bli författare på heltid är dock en öppen fråga.
-Jag vill fortsätta skriva och möjligheterna att göra det har givetvis förändrats nu. Sedan är det alltid svårt huruvida man ska arbeta med sitt intresse på heltid. Det kan vara skönt att ha kvar en fot i den vanliga världen också. Just nu känns det bra att ha den här avvägningen.
