Vägen till musikaliska upptäckter är sällan rak. Maria Stellas drabbades av grekisk folkmusik i tonåren då hon drog till Rhodos för att skapa sig en uppfattning om landet hennes föräldrar kommer ifrån. När turisterna tackat för säsongen stängde allt. Förutom bouzoukibarerna, där hon mest imponerades av det moderna stuket. Men hemma i Sverige igen stack två göteborgare, Bjarne Henriksson och Robert Fölsch, till henne en kassett med den mer genuina bozoukimusiken, rebetika. Sedan dess har de spelat ihop i gruppen Pireus och fört traditionen vidare.
Folkligt förankrad musik
Fräck och varierad musik med utmanande rytmer. Levande kultur helt utan töntstämpel och starkt förankrad i folket. Utlevande och galna danser. Starka kvinnor. Allt det hittar Maria Stellas i rebetikan. Och kanske framför allt engagerande historier.
- Man behöver inte gå till psykologen utan sjunger de här låtarna i stället. De handlar om människor som lever i exil, hur man saknar varandra och så vidare. Man sjunger och dansar och bearbetar eländiga saker, men i ett sammanhang där man egentligen inte är ledsen utan festar och får lov att balla ur lite grann. Visst är det häftigt!
Just detta är en dimension som musiken förlorar när den framförs i exil. Människor som inte kan grekiska går miste om djupet.
- Jag gillar att spela för den svenska publiken för vi får mer uppmärksamhet. Grekerna är mer bortskämda med sin musik, de vill ofta att den bara ska mata på. Men när vi spelar för en svensk publik når ju inte texterna fram, vilket är synd för det är så otroligt häftiga texter.
Toner från ett stränginstrument tränger igenom luren medan Maria Stellas berättar. Hon står utanför en replokal i Umeå där hon är för att spela på Norrdansfestivalen tillsammans med Ale Möller, en annan utåtblickande folkmusiker.
Medan Pireus handlar om att verka inom en tradition, har hon i den skånske spelmannens band fritt utrymme för experiment. När hon började i Ale Möllers band kunde hon möta en och annan rynkad panna som bekymrade sig över traditionerna.
- Men nu känns det som om vi har blivit så legitima. Det känns som om jag har fått en sådan status att jag bevisat att jag kan traditionen och då får man göra vad man vill, säger Maria Stellas och berättar att hon nu ofta möter greker som är tacksamma för att hon letar fram bortglömda gamla låtar och ger dem nytt liv.
Helt riskfritt är det dock inte att ge sig på att mixa olika musikkulturer, något andra musiker kan vittna om. Livet Nord, som är violinist i göteborgska experimenterande New Tango Orquestra, berättar att bandet mött en del kritik för att det och låtskrivaren Per Störby utgår från Astor Piazzollas musik och befruktar den med allsköns nya intryck. Men extrema påtryckningar i likhet med dem som den argentinske tangoikonen själv råkade utför har bandmedlemmarna varit förskonade ifrån.
- Piazzolla blev mordhotad flera gånger, de försökte tända eld på honom för att han möblerade om i den traditionella tangon och blandade in jazz och barockmusik. Det låter helt absurt när man hör det, men samtidigt ser man att det är lite så fortfarande. För vissa är det så otroligt starkt, kanske för att det här med tradition för dem handlar så mycket om trygghet, säger Livet Nord vars namn titt som tätt upp dyker upp intill ordet tango.
Just nu har hon fullt upp som en av musikerna i den mångkulturella festivalen på Stadsteatern och dess program med danser från hela världen. Hon påpekar att även om det i den ensemblen finns medlemmar från så väl Indien som Spanien så är de flesta från Sverige.
- Att man är född i Sverige behöver inte betyda att man helst vill ägna sig åt svensk folkmusik. Musik har ju med människan att göra. Sedan kan väldigt många olika saker påverka att det föds viss musik på en viss plats. Som klimat. Eller temperament, som i sin tur är påverkat av klimatet, om man kan leva mycket utomhus och så vidare, säger Livet Nord.
Kulturkrockar föder nytt
Den främsta anledningen till att en musiker börjar spela i en helt annan genre än den traditionellt inhemska är att hon eller han knockats av den, menar hon. Och ur krockarna och mötena föds nya genrer.
- Det första man gör är att göra musiken till sin egen. Ett bra exempel på vad som kan hända är hur tangon kom till Sverige. Stenhuggare skeppade sten från bohuslänska kusten till Buenos Aires medan tangospelare kom till Bohuslän och sådde ett frö. Sedan har den vandrat vidare norrut och till Finland där vi nu har den finska tangon.
I dag är möjligheterna större än någonsin att upptäcka jordens alla tonspråk och blanda samman olika stilar. Men varken Livet Nord eller Maria Stellas tror att det kommer att leda till en utarmning av genrers särarter.
- Jag är säker på att det kommer att finnas starka karaktärsskillnader, även om de förändras. Jag har märkt under alla år med grekisk musik att den är så resistent, soundet finns kvar och ungdomar spelar. Jag tror inte att dialekter försvinner för att vi alla pratar engelska och likadant är det med musiken, säger Maria Stellas.
