För snart tio år sen råkade jag ramla över en fet volym på en bokhandel i Los Angeles. Titeln var allt annat än tilltalande – ”Debt: The first 5000 years” – men innehållet visade sig vara högoktanigt. När jag några dagar senare slog igen pärmarna var jag inte bara klokare utan också förändrad. Jag hade fått en ny syn på historien, och mina föreställningar om ekonomi hade ställts på huvudet. Jag hade fått en helt annan förståelse för det intrikata sambandet mellan våld, pengar och skuld. Sen dess kan jag inte plocka fram mitt kontokort utan att tänka på den där boken.
Författaren hette David Graeber och var en förhållandevis ung amerikansk antropolog med visst rykte, framför allt som aktivist och som något av en informell ledare för den så kallade Occupy Wall Street-rörelsen.
Samma svindlande känsla infann sig när jag läste flera av David Graebers följande böcker, en sorts känsla av att se världen med en annan blick, med en annan skärpa. Saker som framstått som svårbegripliga och motsägelsefulla fick hos David Graeber ett sammanhang och en förklaring. Hans antropologiska anslag bar på nycklar till samtiden.
Har du inte läst David Graeber tidigare ska du göra det nu. Din bild av världen kommer aldrig bli sig riktigt lik.
David Graeber var något så ovanligt som en politisk tänkare som vågade ta sig an de stora frågorna på nytt. Nu är han död. I slutet på förra veckan avled han plötsligt på ett sjukhus i Venedig, bara 59 år gammal.
I amerikansk och engelsk press har runorna och kommentarerna efter hans för tidiga bortgång varit många, men i Sverige har det varit förvånansvärt tyst. Alltför många har uppenbarligen missat en av de senaste decenniernas skarpaste samhällskritiker, en författare och forskare som synliggjorde samtidens mest motsägelsefulla tendenser. På många sätt var han betydligt intressantare än världskändisar som Naomi Klein och Thomas Piketty.
Vad jag vill säga är väl egentligen bara detta: Har du inte läst David Graeber tidigare ska du göra det nu. Din bild av världen kommer aldrig bli sig riktigt lik.
Två av hans mest fascinerande böcker finns dessutom på svenska i rapp översättning av Joel Nordqvist. Den ovan nämnda ”Debt”, som heter ”Skuld” i översättning, och ”The Utopia of Rules”, som följaktligen heter ”Reglernas utopi”.
David Graeber hade en ovanlig förmåga att vränga invanda perspektiv ut och in. I ”Debt” visade han att våra vardagliga pengar har mer med skuld och våld att göra än med handel och utbyte. Och i ”The Utopia of Rules” att de senaste decenniernas avregleringar och privatiseringar inte alls har med frihet att göra, utan tvärtom, med tvång. Nyliberalismen har hela tiden varit ett enormt byråkratiseringsprojekt – ett försök att inordna världen efter de mäktigas behov.
Om det gick att skriva ut samhällstänkare som medicin mot politisk apati skulle jag nog rekommendera David Graeber i de flesta lägen. Det går liksom inte att läsa honom utan att engagemanget vaknar till liv. Han är, för att uttrycka det kort, värd betydligt mer uppmärksamhet än han hittills har fått i Sverige.
Läs mer av Mattias Hagberg:
LÄS MER:Det är dags att tala om den ojämlika döden
LÄS MER:I Pilane ser jag framtiden i dåtiden
LÄS MER:Existentialismens superstar Jean–Paul Sartre visade hur beroende vi är av varandra
Missa inte det senaste från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
