Daterade perspektiv i Lena Dunhams nya HBO-serie

Ambitionen är god. Men GP:s Caroline Hainer är inte helt nöjd med nya HBO-serien ”Generation”, producerad av Lena Dunham.

ANNONS

Det är visserligen sant att dagens unga generation har andra värderingar än tidigare generationer, särskilt vad gäller sexualitet. Man är mer öppen för flytande sexuella identiteter, experimenterande och så vidare. Detta har undersökningar visat, inte minst. Men det är också sant att varje ung generation tycker sig vara så mycket bättre än den tidigare.

LÄS MER:Serier: Nya tips från Netflix, SVT, Viaplay, HBO, C More och Disney Plus – vecka 10

Tonen i HBO-serien ”Generation” påminner tittaren om detta, medvetet eller inte. Serien har skapats av nittonåriga Zelda Barnz och hennes två pappor, den har sedan producerats av Lena Dunham. Redan där får vi en fingervisning om att det rör sig om andra perspektiv i skildringen av verkligheten för dagens unga. Och att vi får höra andra röster än de vi är vana vid.

ANNONS

Viktiga frågor om identitet och politik

Mycket riktigt är seriens huvudpersoner ett gäng gymnasieelever som alla kämpar med sin identitet på ett eller annat sätt. De flesta tillhör LGBTQ+, som Chester (Justice Smith) som är bekväm i sin homosexualitet men obekväm i sig själv, Arianna (Nathanya Alexander) ser orättvisor överallt men hänvisar till sina två gay-föräldrar så fort hon drar ett bögskämt eller själv anklagas för fördomsfullhet.

LÄS MER:Recension: ”Vi barn från Bahnhof Zoo” – Viaplay

”Generation” följer en pågående våg av liknande ungdomsserier där man försöker att ringa in det som allt oftare kallas Generation Z, som HBO:s ”Euphoria” och Netflix film ”Moxie”. Frågorna som tas upp är viktiga, alla kretsar de kring identitet och politik på olika sätt. ”Generation” gör det ofta med tonvikt på det vulgära men det är förstås också en del av berättelsen, att tvinga tittaren att inte vända blicken. Att låta serien kännas äkta, inget som mossiga vuxna skulle hitta på.

Missar det mänskliga och allmängiltiga

Det är rappt berättat, man använder sig av samma scen men sedd ur flera olika personers perspektiv. Och – detta är kanske det mest nydanande – bland de vagt tecknade föräldra- och vuxenkaraktärerna finns också en sympatisk rådgivare på skolan som faktiskt lyckas etablera både pondus och tillit.

LÄS MER:Serier: Nya tips från Netflix, HBO, Disney Plus, Viaplay och Discovery Plus – vecka 8

Men trots ett försök till att lyfta nya perspektiv, nya röster och trots seriens styrka att positionera just denna generation och just deras verklighet, så känns vissa försök att göra detta rent av daterade. Paradoxalt nog. Kanske för att man tryckt så hårt på vad som skiljer dessa unga från andra vuxna och andra generationer att man missat att ta med det som förenar. Det allmängiltiga och mänskliga. Det alla kan relatera till, oavsett generation.

ANNONS

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS