Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Antikorruptionsaktivisten Aleksej Navalnyj får inte ställa upp i årets presidentval. Bild: Wiktor Nummelin / TT

Därför vill Kreml ha Navalnyj kvar i koma

Alexej Navalnyj bekräftas ha blivit förgiftad av novitjok. Bo Peterson förklarar varför Kreml vill ha oppositionspolitikern i koma.

Den ryske oppositionspolitikern Alexej Navalnyj befinner sig alltjämt i koma på ett sjukhus i Berlin där han behandlas efter att ha förgiftats med den ökända substansen novitjok. Ansvarsfrågan – vem som gav order om att Navalnyj skulle röjas ur vägen – lär aldrig kunna beläggas, men klart är att Rysslands maktelit med president Vladimir Putin i spetsen har goda skäl att vilja se Navalnyj försatt ur spel.

Navalnyj har länge varit en nagel i ögat på regimen. Han är en orädd och outtröttlig aktivist med en starkt omvittnad förmåga att via sociala medier nå ut till en ung och bred publik. Hans exponering av korruptionen inom den ryska makteliten med förre premiärministern Dmitrij Medvedev som främsta måltavla är kanske det främsta exemplet på det. Hans Youtube-klipp från våren 2017, ”Kalla honom inte Dimon”, var ett skoningslöst angrepp på Medvedev och de luxuösa egendomar som skattebetalarna bekostat åt honom. Filmen fick en mycket omfattande spridning. I augusti 2020 är den uppe i nära 36 miljoner visningar. Det är ingen överdrift att påstå att det var Navalnyj som gav Medvedevs politiska karriär nådastöten. I januari 2020 lämnade han premiärministerposten, den näst högsta i den ryska makthierarkin.

Navalnyj har som få andra förmågan att formulera och lansera korta, snärtiga one-liners och symboler som sätter sig i anhängarnas medvetande och blir till mäktiga verbala och bildmässiga vapen. Den gula plastankan – som anspelade på det lilla exklusiva huset för änderna i dammen på en av Medvedevs egendomar – var ett exempel, liksom epitetet ”Tjuvarnas och bedragarnas parti” om maktpartiet Förenade Ryssland och den hullingförsedda parollen mot Putin, ”Inte vår tsar”.

LÄS MER: Nato håller möte om Navalnyj

I det ryska presidentvalet 2018 tilläts inte Navalnyj att ställa upp. Skälet var en pågående rättsprocess om påstådda ekonomiska oegentligheter. Navalnyj var annars den som genom sin karisma hade kunnat utmana Putin om väljarnas gunst. Flera gånger fick Putin frågor om huruvida avstängningen av Navalnyj var befogad, men vid dessa tillfällen vägrade den ryske presidenten konsekvent att nämna Navalnyj vid namn.

Istället refererade han till honom med omskrivningar som ”personen ni nämnde”. Denna demonstrativa strategi har Putin använt åtminstone sedan borgmästarvalet i Moskva 2013, där Navalnyj gjorde sensationellt väl ifrån sig. Mer än en kommentator har dragit parallellen till referenserna till Voldemort, ”han som inte får nämnas vid namn”, i böckerna om Harry Potter.

LÄS MER: Ryska medier sår misstro om giftattacken

Vid ett tillfälle frågade en utländsk journalist Putin rakt på sak om detta märkliga bruk. Putin svarade inte, men igen utan att nämna Navalnyj vid namn kallade han honom såväl ”clown” som ”en sorglig ursäkt till politiker”. Putins brist på tilltal och respekt var förstås att se som en förminskningsstrategi, men huruvida effekten blev den avsedda får ses som högst osäkert.

Efter förgiftningen har hela världen dessutom fått reda på vem Alexej Navalnyj är, vad han står för och vad han kritiserar. Detta alldeles oavsett om Putin finner för gott att nämna honom vid namn eller inte.

Putin lyckades i år få igenom en grundlagsändring som möjliggör för honom att stanna kvar som president till 2036. Visserligen fick han enligt de officiella siffrorna stöd av ett slags folkomröstning i juli men ett folkligt missnöje över trixandet finns under ytan. Putins popularitetssiffror ligger lägre än vad de gjort nästan någon gång under hans 20 år långa tid vid makten.

Dessutom har den ryska hanteringen av coronapandemin varit tvehågsen och Putin har lämnat ifrån sig huvuddelen av det verkställande ansvaret till regionernas guvernörer. I ett försök att visa handlingskraft har Putin stolt talat om det ryska coronavaccinet Sputnik V, som myndigheterna har godkänt efter bristfällig testning, i sin iver att bli först i världen.

Samtidigt pågår en folklig resning i grannlandet Belarus där den auktoritäre presidenten Lukasjenkos dagar vid makten tycks räknade. Tydligt är att den ryske presidenten och kretsen runt honom oroar sig för spridningseffekter därifrån.

Att den vasstungade och inflytelserike Navalnyj satts ur spel måste i denna komplicerade situation ha kommit lägligt för den ryska makteliten. En återställd Navalnyj vill regimen säkert inte se, men dilemmat är att han som avliden skulle kunna bli ännu farligare som martyr och symbol. Det är en cynisk men närliggande tanke att Kreml kanske gagnas mest av att Navalnyj tystas genom att överleva men inte bli frisk.

Bo Petersson är professor i statsvetenskap och en del av plattformen ”Russia and the Caucasus Regional Research” (RUCARR) vid Malmö universitet.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.