Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Sverigedemokraternas Linus Bylund har nyligen uttalat sig kritisk till hur Public service bedrivs. Bild: Pontus Lundahl/TT

Björn Werner: Därför kommer jag fortsätta gå i Bylunds fälla

Utspelen mot Public service och fria medier sker allt oftare från sverigedemokratiska företrädare. Att reagera riskerar att spä på bilden av ett medieetablissemang.
Men även om det gynnar Sverigedemokraterna måste yttrandefriheten försvaras. Det menar GP:s kulturchef Björn Werner.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

LÄS MER: Inte ens Sverigedemokraterna mår bra utan ideologi

Det är en särskild sorts känsla, att kommentera de allt mer absurda sverigedemokratiska utspel om public service som börjat hagla över landet. Linus Bylund står där, med händerna smutsiga, bredvid en spade nedstucken i en stor färsk hög med jord. Han pekar på vad som uppenbart är ett stort hål, övertäckt med pinnar och löv. ”Gå här!”. Och jag går. För vad kan jag annars göra, när grundstommarna för den svenska yttrandefriheten börjar angripas av vad som snart kan vara landets största parti?

Förra helgen ville SD att kulturutskottet skulle kalla till sig public service-chefer för att svara på kritik. Med andra ord – politisk styrning av de medier som är tänkta att vara av folket och för folket. Inte ens en vecka senare pratar Linus Bylund som precis blivit ledamot i Förvaltningsstiftelsen för SVT, SR och UR med Fokus. I sin nya roll deltar han i att utse styrelse i public service-bolagen. I Bylunds Sverige ska journalister kunna straffas för publiceringar om de fälls för partiskhet i Granskningsnämnden. Smaka på det igen. Straff. Straff! För att vara journalist? De som i veckan rasade över Kinas tioåriga fängelsedom till dissidenten Gui Minhai kan få kalla kårar för mindre.

Det är bara toppen på isberget – men man ska inte missta sig och tro att SD har nån förhoppning om att faktiskt lyckas genomföra sin attack på det fria ordet i närtid. Den politiska viljan att införa den politisk kontroll över public service som SD och Bylund förfaller drömma om är minimal hos övriga partier. Nej, vad det handlar om är detta: att få sådana som mig att reagera – politiker, journalister, redaktörer och kulturchefer. Företrädare för den liberaldemokratiska ordningen SD utmanar. Det är en paradox: vi vandrar med öppna ögon vandra rätt in i fällan, för att vi måste.

När jag skriver att fria medier, till varje pris och förutsättningslöst måste värnas från politiskt inflytande menar jag det och inget annat. Det inser de flesta. Men många andra, allt fler, kanske just du, ser något annat. En text av en person som representerar ett etablissemang och ett samhällssystem som inte längre går att lita på. De etablerade medierna utgör med det synsättet en korrupt institution, inte minst eftersom både rapporteringen och åsiktsjournalistiken också ger motbilder till den som tjänar SD:s politiska agenda.

Inom partiet är denna syn extra tydlig. Faktum är att den nuvarande officiella partilinjen gentemot public service är internt kritiserad och ledde till hård debatt under landsdagarna i höstas – motioner om att både minska på omfattning och se över finansiering avslogs nämligen av den mer sansade partiledningen.

Att försvara yttrandefriheten blir alltså på samma gång en bricka i det allt mer stabila bygge som är den sverigedemokratiska rörelsen. Nya, grova utspel kommer att fortsätta komma och många av oss åsiktsjournalister kommer att fortsätta trilla i fällan. Det är oundvikligt. Att tystna är inget alternativ.

LÄS MER: Se upp för TV4-fascismen

LÄS MER: Åkesson hotar det nuvarande medielandskapet