Det är ett känsligt skede. Jane Eyre har just konfronterat Rochester med att hon känner till hemligheten på vinden, det faktum att han gömmer sin fru däruppe. Skådespelarna balanserar inte bara i stundens maxade känsloläge, ett gyllene ljus och en scenbild i djupa färger. I salongen sprider sig också ljudet av en cello. Eller snarare ljuden. Ett par rader upp i salongen sitter Chris Lancaster, elektroakustisk cellist från Brooklyn och spelar. Han är barfota och vid fötterna har han ett virrvarr av sladdar. Med vänster fot manövrerar han pedalerna som transformerar ljudet inifrån cellon, ändrar kvaliten, ljudbilden. Med höger fot sköter han sin sampler, som fångar ljudet och på bordet bredvid honom står laptopen där hela ljudbilden får ytterligare ny skepnad, när han processar musiken ytterligare varv. Resultatet, ett märkvärdigt känslostarkt flöde, fyller salongen.
Ragna Wei, som regisserar Jane Eyre, har arbetat med Chris Lancaster tidigare och det var hon som bjöd in honom att skapa musiken till pjäsen.
–Jag älskar hur Chris följer skådespelarna med sin musik och vad det adderar till dem, det är spännande att se hur han komponerar live. Det här är en väldigt sinnlig produktion med mycket visuella och audioella intryck, och Chris arbete skapar en omedelbar känsla, säger hon.
En trogen vän
Chris Lancaster har rest runt världen, bland annat har han jobbat flera gånger i Sverige förut, med sin cello, som han gett namnet Lucas. En bekantskap som startade för 25 år sedan när Lancaster jobbade i en musikaffär på den amerikanska västkusten. En dag dök det upp en man med en cello i fyra bitar.
– Jag hade en kvinnlig cello, Lucy, men jag ville ha en ny, längtade lite efter en cello-brorsa. Om det är ett manligt eller kvinnligt instrument känns på instrumentets energi, jag känner det tydligt. Jag såg att den här cellon hade rätt färg, rätt form, den hade det jag letade efter. Så jag ägnade ett år åt att bygga upp honom.
Vet du något om cellons bakgrund?
– Lucas är nästan hundra år gammal. Vi spårade honom bakåt och han är byggd av en italiensk cellobyggare, en immigrant som tog med sig trä från Italien till Chicago.
Nu har du arbetat tillsammans med produktionen hela repetitionsperioden, i repsal och i salong. Hur förbereder du dig inför uppdraget?
– Eftersom detta är teater har jag ju ett manus vilket är en bra start. Jag tar med mina pedaler, de är mina borstar, min färg, kulörerna som jag kommer att använda. Jag älskar samarbetet, jag får ut mycket bara av vad jag ser när jag fokuserar på skådespelarna. Jag är en känslig person, som älskar att fånga upp känslor från pjäsen. Cellon är ju också i sig ett känslomässigt instrument.
Hur är det att arbeta med en pjäs som spelas på svenska, du förstår inte vad skådespelarna säger?
– Jag vet ju handlingen och vad scenerna går ut på. Men jag älskar också utmaningen i att arbeta med en pjäs på ett annat språk. Särskilt på svenska, det är ett så vackert språk, som har en musikalitet som verkligen hjälper mig. Det är som att lyssna på en sång.
"Mycket oro i sig"
Chris Lancasters nykomponerade musik ger också en bild av flera av de olika huvudpersonerna i "Jane Eyre". Till exempel Jane själv, som har ett eget sound.
– Jane har mycket oro i sig. Jag har skapat olika lager för henne, som kan växa eller minska. Men superlugn är hon ju aldrig, även om kan verka lugn på utsidan. Musiken håller kvar den spänningen, den adderar och signalerar.
Chris Lancaster kommer att spela på plats i salongen under Jane Eyres premiärvecka i Göteborg, därefter används hans förinspelade "soundtrack".
Nästa projekt blir konserter och inspelningar av Kate Bush album "Hounds of love", tillsammans med kollegor på Filippinerna. Men kanske blir det också ett album av "Jane Eyre"-musiken.
– Ja, det känns som att det skulle kunna bli det det, säger Chris Lancaster.
Återstår att se om hans kompis Lucas klarar nästa flygresa utan att komma bort.
– Ja, han gör det ibland. Särskilt på väg till Göteborg. Detta är första gången han faktiskt inte försvann på vägen till flygplatsen i Göteborg.
Men vågar du ändå ha honom i bagageutrymmet?
– Ja, förut kände jag mig lyckad om jag också fick ha min cello i sätet bredvid mig på planet. Men det blev så stressigt. Cellon skulle ha biljett och på biljetten skulle det stå ett namn, så det brukade bli Cello Lancaster. Det blev mycket problem, folk frågade efter Cello Lancasters pass, och problem att gå genom säkerhetskontroller, och föreställ er bara den trånga gången i flygplanen. Nej, nu flyger jag själv och checkar in honom!
Fakta
Chris Lancaster är elektroakustisk cellist och kompositör och bor i Brooklyn, New York.
Hans kompositioner spelas live tillsammans med ett brett spektrum av ljudeffekter och samplade ljud.
Han har komponerat över 50 fullängdsverk för konsert, dans, teater och film.
Chris Lancaster har tidigare bland annat skapat musiken till Göteborgsoperans danskompanis "The almost nearly perfect", av koreografen Marina Mascarell.
"Jane Eyre" av Charlotte Brontë har premiär 2 mars på Folkteaterns stora scen.
Dramatisering: Tone Schunnesson
Regi: Ragna Wei
Scenografi: Maja Kall, Ragna Wei
Kostymdesign: Maja Kall
Ljusdesign: Carina Persson
Koreografisk assistent: Rachel Tess
Kompositör: Chris Lancaster
Maskdesign: Susanne Åberg
Dramaturg: Magnus Lindman
Medverkande: Andrea Edwards, Karin de Frumerie, Nina Jemth, Lena B Nilsson, Jonas Sjöqvist, Francisco Sobrado, Helmon Solomon och Emma Österlöf.
