LÄS MER:Kulturutövarna på Ringön sörjer sin förlorade mötesplats
Det har brunnit på Ringön. 3200 kvadratmeter försvann i lågorna. En byggnad stor som Konserthuset. Fast inte riktigt lika grann.
När jag skriver det här sipprar röken fortfarande ut mellan de skrynkliga sjoken av korrugerad plåt. Bilderna av förödelsen har publicerats i varenda tidning. Kisar du ser de rykande resterna ut som Guggenheimmuseet i Bilbao.
Och det vore ju något, tänker jag, en kulturell världsinstitution i lilla Göteborg, mitt bland Ringöns Skrot-Nisse-skjul. En helknasig tanke, kan tyckas, men inte så helknasig som man kan tro: när Frank Gehry ritade sitt museum i titanplåt 1997 hade Bilbao en 25-procentig arbetslöshet och var en varvsstad på dekis med knappt hälften av Göteborgs befolkningsmängd.
Kan de kan väl vi!
Frågan är bara om vi vill. Vad göteborgspolitikerna vill vet ingen. 2014 formulerade stadsbyggnadskontoret ett luddigt visionsdokument för Ringön: ”Området föreslås byggas ut långsamt och organiskt för att bevara den tillåtande karaktären.” Stadsdelen ska ”utvecklas av egen kraft”.
Vad betyder det?
Branden aktualiserar betydelsen av tydligare besked. Hur ska den stackars fastighetsägaren Västprojekt annars veta vad den nu bör bygga på sin brandtomt? Ännu ett blått plåtschabrak? Eller kanske något mer permanent, en arkitektur som tar intryck av sin närmiljö, de kvarvarande industrifastigheterna på Järnmalmsgatan, men också av innerstaden, i skala och verkshöjd, för att signalera att Ringön välkomnar alla, inte bara finns till för de närmast sörjande.
Det som byggs på den brända tomten måste välkomna, glänta på dörren, annars är det en missad möjlighet.
För så framstår det idag, som om Ringön var en otillgänglig ö. Trots att det är samma korta avstånd från brandtomten till Drottningtorget som från Drottningtorget till Ullevi (en knapp kilometer) och trots att Ringön inte längre är någon ö, det slutade den att vara redan på 30-talet. (Se där, en annan intressant tanke, att återställa den 75 meter breda Ringkanalen som nu ligger kulverterad längs Lundbyleden i öster och spårharpan i norr och under påfartsramperna till nya Hisingsbron i väster.)
Att till varje pris bryta denna isolering måste vara målet. Det som byggs på den brända tomten måste välkomna, glänta på dörren, annars är det en missad möjlighet. Om det är just ett konstmuseum som ska till låter jag vara osagt – fram till årsskiftet huserade här en inte så värst välbesökt konsthall – men ett hus fullt av professionellt praktiserande konstnärer med krav på sig att regelbundet ställa ut sina verk skulle säkert locka. Sådan kreatörsdriven verksamhet har Ringön redan goda erfarenheter av; ”Saltet” har jobbat så ända sedan 2012, projektgruppen som initierades av Matilda Lindvall, Johan ”Red Top” Larsson och Filip Nilsson, alla välkända nätverkare inom det kreativa Göteborg. När de såg kollegerna flytta från staden på grund av för höga hyror, samtidigt som speditionshallarna på Ringön stod tomma, engagerade de sig. Genom deras försorg har ett 80-tal aktörer etablerat sig här, de flesta inom design, musik och konst.
Det är en exceptionell kulturgärning och den självklara anledningen till varför media nu visar sådant intresse för Ringön och den nedbrunna plåthangaren. En brand som naturligtvis var en tragedi för de drabbade, men som för ”ön” kan innebära ett avgörande lyft.
Läs mer av Mark Isitt:
LÄS MER:Vill vi att Göteborg ska kännas som en säljfloskel?
LÄS MER:Attenius fiskar röster vid Götaplatsen
LÄS MER:Nya centralstationen kommer se ut som en vårtig galt
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
