Cecilia Dalman Eeks svar på min recension av Brunnsparken gör mig glad. För att hon tagit sig tid att sakligt argumentera för slutresultatet och redogöra för den politiska processen. Men också beklämd. För den historielöshet hon uppvisar.
LÄS MER:Mark Isitt har mer rätt än fel om Brunnsparken
Dalman Eek var ordförande i Park- och naturnämnden när beslutet om Brunnsparkens ombyggnad fattades. Det var hon som klubbade igenom nuvarande lösning. Därmed klubbade hon ihjäl ett av stadens klassiska stadsrum. Brunnsparken är – förlåt, var – Göteborgs äldsta offentliga park, anlagd 1822 av dåvarande stadsarkitekt Jonas Hagberg. Nu har platsen reducerats till en ”hållplatspark”, för att använda Dalman Eeks egen formulering. En devalvering som kostat göteborgarna 25 miljoner kronor och som inte ens hon tycks helt tillfreds med, ”men så är det ändå”. Som om hon inte hade något val.
Brunnsparken är Brottsparken, här har mördats och lemlästats, rånats och hånats. Men är det arkitekturens fel?
Den påstådda anledningen till ombyggnaden är förstås kriminaliteten. Brunnsparken är Brottsparken, här har mördats och lemlästats, rånats och hånats. Men är det arkitekturens fel? Kan verkligen brottsligheten skyllas de nu nerhuggna träden (Park- och naturförvaltningen vet inte säkert hur många de sågat ner, men tror att det ligger runt 50 stycken)? Självklart inte. Problemet är mer komplext än så. Så länge 19 (!) kollektivtrafiklinjer tillåts sammanstråla intill ett av landets största köpcentrum finns det ingen landskapsarkitekt i världen som kan rädda Brunnsparken från att vara ett ”tillhåll”.
Snarare motiveras Brunnsparkens total makeover av decennier av bristande underhåll och politisk opportunism. En olycksalig kombination som blivit något av Göteborgspolitikernas modus operandi: ignorera, negligera, för att sedan rida in som räddarna i nöden. Som Avenyn, där den evighetslånga vanvården plötsligt ”kompenserades” med en skojig fontän. Eller Skanstorget, sedan 1940-talet reducerad till ogräsbelupen parkeringsplats, ett historiskt torg som politikerna nu ska ”rädda” genom att helt enkelt bygga bort det. Eller spårvagnsnätet, ålderdomligt och långsamt, trångt och obekvämt, men oj, oj, oj, ett litet tag där såg det faktiskt ut som om vi kanske skulle få en futuristisk linbana.
Fyra exempel på yrvakna politiska insatser, framtvingade av ett allmänt missnöje, som alla missar att åtgärda det faktiska problemet.
Ja, Brunnsparken behövde rustas upp. Nej, den behövde inte förintas.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
