Svenska Sjömansbiblioteket är sedan 1931 ett globalt vandringsbibliotek med centrum på Rosenhill, Hisingen, Göteborg. Bokväskor finns i ett 20-tal hamnar i fyra världsdelar.
- Sjömannen läser betydligt fler böcker än genomsnittssvensken, säger bibliotekschef Anna Selme.
Biblioteket brukar förmedla böckerna till fartygen genom ett system av bytesstationer inom och utanför Sverige. Men den enskilde sjömannen kan också, precis som Anders Svensson, låna böcker vid personligt besök på Sjömansbiblioteket. Det litterära urvalet är brett.
- Givetvis spelar litteraturen en oerhört viktig roll i sjömannens liv, säger Anders Svensson, 74 år. Han har varit på sjön i nästan hela sitt yrkesverksamma liv, och även som pensionär besöker han Sjömansbiblioteket.
Anna Selme och bibliotekarien Ann-Christin Westman sitter beredda att assistera lässugna sjömän.
- Vi vet ungefär vad sjömännen vill ha. Populärast är helt klart deckare, men även historia och reseskildringar lånas mycket, säger Ann-Christin Westman och tillägger:
- Men biblioteket är inte i första hand ämnat för besökare utan för att med platsombudens hjälp skicka ut litteraturväskor till fartygen. Sjömansbiblioteket har 120 000 böcker, ungefär 50 000 av dem skickas ombord på fartyg.
- Vi brukar plocka ihop innehållet i bokväskorna, men ibland ringer de eller mejlar från båtarna med speciella önskemål, säger Anna Selme.
Enligt Handelsflottans kultur- och fritidsråd läser sjömannen i genomsnitt 3,3 böcker per månad. Det gör dem till flitigare bokläsare än svensken i allmänhet. Ljudböcker har också blivit väldigt populära.
- Då kan man ju arbeta och lyssna till en spännande berättelse samtidigt, säger Anna Selme.
Redan på 1870-taletfanns föregångarna till sjömansbiblioteken i form av "fruntimmersföreningar för bokpåsemission bland sjömän" i åtskilliga svenska kuststäder. "Fruntimren" sömmade egenhändigt och kärleksfullt bokpåsar i juteväv med korsstygnsbroderier och ljusblå kantskoning. De fylldes med uppbyggliga böcker och bars ombord av damer som medförde hammare och spik och såg till att bokpåsen fick en framträdande plats, upphängd på skottet i skansen på båten.
Sjömännens fackföreningar engagerade sig starkt för folkbildning till sjöss. 1909 manade Charles G Norling i Tidskrift för maskinister (i dag sjöbefäl) för att man skulle kämpa för möjligheten att få böcker ombord.
Senare under 1910-talet byggde Eldare-Unionen och Sjömans-Unionen med sina sjöburna medlemmar upp egna vandringsbibliotek. Det fick den socialdemokratiska regeringen att 1920 tillsätta en utredning vilket ledde till ett riksdagsbeslut om att bilda Svenska sjömansbiblioteket 1930. De första böckerna, Vapensmedjan av Viktor Rydberg och Nya Testamentet, inköptes 1932. Därmed var Sjömansbiblioteket ett faktum.
Redan från början var det en hård ekonomisk kamp att driva verksamheten på ett tillfredsställande sätt och man tvingades tigga ihop pengar. 1954 skrev Göteborgs-Posten: "Sjömansbiblioteket knagglar sig fram. Ovärdigt staten att behandla Sjömansbiblioteket så skandalöst".
1969 kom Sjömansbiblioteket att ingå som filial under Göteborgs stads folkbibliotek, och oron för bibliotekets morgondag stillades. 1973 hade man verksamheten i en lokal i Göteborgs stadsbiblioteks byggnad vid Götaplatsen. Nästa flytt ägde rum 1980, då Svenska sjömansbiblioteket blivit en del av Handelsflottans kultur- och fritidsråd. Då stod "nya Rosenhill" klart, och "gamla Rosenhill" blev bibliotek.
- I dag har vi bra ekonomiska förutsättningar för att driva ett sjömansbibliotek. På andra bibliotek kan man fundera på om man ska köpa en bok. Här köper vi tio. Det behövs om man ska kunna sprida det över världen. Ett vanligt bibliotek har möjligheter att låna ut en bok i en eller två veckor och så får de den tillbaka men vi packar ner den i en väska och får den åter om kanske 6 månader, säger Ann-Christine Westman.
Källa: Svenska sjömansbiblioteket av Göran Engdal, Utkik, 1998.
