Bengt Göransson startade 1991traditionen att det är Sveriges kulturminister som inviger filmfestivalen i Göteborg. Det starkaste minnet av det är hur han året därpå, när en borgerlig regering tillträtt, frågade om han fick komma ändå. Det gjorde han, med sina dokument i en tygpåse från ABF. ”Filmfestivalen är som folkrörelserna borde vara”, sa han och vi gladdes i våra hjärtan och bad honom efterträda Harry Schein som ordförande i festivalens hedersstyrelse.
Nu är han död. Han som var en kulturminister som själv svarade i telefon, hade sitt brinnande engagemang för folkrörelsetanken; att människor kan och ska organisera sig för att motverka kommersialismens alla skadliga effekter. En skrivande och tänkande person som kombinerade skarpa analyser av samtiden med att varje vecka fullfölja sitt lokala ABF-engagemang i lokalkontoret och ge sig ut på nya föreläsningsturnéer runt om i landet.
Som kulturchef på Helsingborgs Dagblad lyckades jag få honom att regelbundet skriva krönikör, något han fortsatte med under många år och som ledde till hans formatlilla men innehållsdigra bok ”Tankar om politik” (2010). När jag envisades med att betala arvode blev beslutet att det fick gå till Olof Palmes minnesfond. ”Jag har så bra pension ska du veta”, sa Bengt och visade vilken person han var.
Men han var också en politisk pragmatiker som i en handvändning kunde hjälpa filmfestivalen att via SIDA skapa en produktionsfond för filmare i utvecklingsländer, samtidigt som vi kunde diskutera praktiska saker om festivalens relationer till lokala maktstrukturer.
LÄS MER:Tidigare kulturministern Bengt Göransson död
Han var en agitator för kulturens betydelse och bildningens möjligheter, enormt uppskattad talare och bland hans allra viktigaste insatser finns ordförandeskapet för den Demokratiutredning som slutfördes 1997, sorgligt bortglömd i dessa karnevaliska avregleringstider.
För mig var Bengt Göransson ett löfte om att en annan värld, för att inte säga en annan socialdemokrati, var möjlig. Han tog med Palmegenerationen in i 2000-talet. Bara tanken att Bengt Göransson, likt en Göran Persson skulle förneka upplevda klassklyftor och själv bli godsägare och bankdirektör, är omöjlig.
I ”Tankar om politik” skrev han i förordet ”nu kan jag säga vad jag vill eftersom ingen behöver bry sig längre.”
Det stämmer inte, Bengt. Vi var många som lyssnade på dig. Dina tankar om demokrati, bildning och kultur måste och ska leva vidare.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
