En fyraåring surfar.
En fyraåring surfar. Bild: Claudio Bresciani/TT

Barnen säger att de surfar mindre – så kan vi sluta ha panik?

En färsk undersökning av ungas internetvanor visar att surfandet minskar i åldersgruppen 11-19 år. Emanuel Karlsten frågar sig om vi kan släppa skärmtids-debatten nu.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Äntligen har våra barn släppt internet och börjat leka med pinnar och kottar. Det är i alla fall den självklara tolkningen efter att en ny stor undersökning visar att våra yngsta minskar sin internetanvändning – på alla områden.

LÄS MER:Internetforskaren: "Begreppet skärmtid är meningslöst"

Innebär det att vi kan sluta ha panik över framtidens generationer nu?

Det är Internetstiftelsen som i veckan släppt en specialrapport om barn och internet. En undersökning har samlat in svar från barn och deras föräldrar om hur de använder olika delar av internet. Det är förbluffande läsning, för en bild framträder där ungas internetanvändning backar på nästan alla områden.

ANNONS

De hänger mindre på sociala medier (-8 procent) chattar mindre (-8 procent) och Youtubar mindre (-2 procent). Det enda som ökar är musikmimar-tjänsten Tiktok (+3 procent) och titta-på-andra-som-spelar-tjänsten Twitch (+3 procent) – men båda från väldigt låga nivåer.

Ju yngre de svarande är, desto vanligare är det att att de minskar användningen av specifika internettjänster. Bland mellanstadiebarnen är det nu bara 55 procent som använder sociala medier dagligen (-15) och andelen som dagligen chattar och skriver direktmeddelanden rasar med åtta procentenheter.

Är det nu vi ska jubla? Att de unga tagit sitt förnuft till fånga? Siffrorna ljuger inte, det är definitivt ett trendbrott, ett ras. Samtidigt: Den som har ett barn i sin närhet vet att användning av vadsomhelst med skärm knappast har minskat. Så vad har då hänt?

Kanske handlar det om att barn inte längre reflekterar över att de använder internet. Och ännu mindre VAD de använder internet till.

Är det i så fall en brytpunkt vi nu bevittnar? Är vuxenvärldens frågor om vad barn gör på internet obegripliga för en ny generation? Det skulle på många sätt vara logiskt.

För oss hade det varit jämförbart med att någon bad om detaljer kring hur vi använder elektricitet och vatten

För oss hade det varit jämförbart med att någon bad om detaljer kring hur vi använder elektricitet och vatten. Gör vi det dagligen? När använde du det senast? Används det till matlagning och tända lampor? Hur många lampor har du i så fall och hur många liter vatten använder du per dag? Brukar du koka te, pasta? Tvättar du händerna i det, hur ofta?

ANNONS

LÄS MER:Recension: Anders Hansen - Sommar i P1

Obegripligt. Exakt så obegripligt borde det framstå med internetfrågor för en generation som bokstavligen fått skärmtid med modersmjölken. Hur och varför ska de definiera vad de gör framför uppkopplade skärmar?

Ointresset skulle i så fall vara extremt avslöjande för vår samtid. En samtid där Anders Hansen blivit Gud och skärmtids-oro vår nya religion.

Ointresset skulle i så fall vara extremt avslöjande för vår samtid. En samtid där Anders Hansen blivit Gud och skärmtids-oro vår nya religion. Medan en vuxenvärld samlar på data och anekdotiska studier om hur skärm förstör hjärnor och relationer begriper våra barn och unga ingenting. De använder ju bara de tekniska medel som står till buds för att underhålla relationer, lära, spela, laga mat, öppna dörren, lyssna, städa, mobbas, läsa, älska, hata, roas. De lever sina liv och den råkar innehålla en skärm.

LÄS MER:I Burträsk avgiftas mobilberoende

Diskussionen om skärmtid blir därför en distraktion, lika relevant som att diskutera existensen för el, vatten eller syre.

Lämnar vi i stället skärmtidsdebatten öppnar sig plötsligt en mycket mer relevant diskussion: Hur skapar vi ett samhälle där människan mår bra?

Oavsett hur mycket internet, el eller vatten hon använder.

ANNONS