Bara Yahya Hassan vågade älska transkvinnor öppet

I sin sista diktsamling ”Yahya Hassan 2” skrev den danska poeten Yahya Hassan:

JAG FÖLL I TURISTFÄLLAN

OCH BLEV KÄR I EN THAI

EN KVINNA SOM VAR STARK SOM EN MAN

ELLER EN MAN SOM VAR MJUK SOM EN KVINNA

(…)

KVINNAN JAG ÄR KÄR I

HAR FORMER SOM EN TRANSFORMER.

En tydlig vink till en kärleksaffär med en thailändsk transkvinna för oss som håller utkik. Faktum är att den nu tragiskt bortgångna Yahya Hassan blev den kanske första kända skandinaviska mannen att tala öppet om sin attraktion till transkvinnor. Och det är inte för att den här attraktionen är ovanlig. Enligt en artikel i International Business Times kan transporr vara den bästsäljande porrgenren bland heteromän. Personligen kan jag inte gå till mataffären utan att en man försöker ragga upp mig. Inte heller kan jag öppna en dejtingsida utan att få 200 meddelanden på två dygn.

Denna attraktion har fler baksidor utöver sexismens objektifiering. Där begäret till oss är som starkast är ofta där våldet är som värst. För det första hålls den nästan alltid hemlig, och i de slutna rummen ökar risken för mäns våld. En transväninna till mig fick en gång höra från en manlig granne ”Du måste flytta, för varje gång jag ser dig blir jag så kåt att jag vill döda dig eller ta livet av mig”. Heteromän mördar sällan transkvinnor för att vi är avvikande, snarare brukar det handla om en rädsla för att deras åtrå gör dem till avvikare – en direkt konsekvens av det utbredda hemlighållandet.

Där begäret till oss är som starkast är ofta där våldet är som värst.

Även om ett stort antal män hypersexualiserar transkvinnor, finns det också många män som tror att de inte attraheras av oss – tills de en dag skådar en vacker kvinna, för att sedan tio minuter, tio timmar, eller tio dagar in i relationen få reda på att hon är trans. Vad de sedan gör med denna vetskap om sin attraktion till just den här transkvinnan är såklart olika.

Genom åren har det dock blivit tydligt för mig att heteromän som vuxit upp i länder som Grekland, Turkiet, Italien, Iran, Indien, och Brasilien, där transkvinnor är mer synliga, brukar leva ut sin attraktion, om än i hemlighet. Vita medelklass-skandinaver däremot vänder sig ofta om och går.

Transkvinnans samhällsposition liknar porrstjärnans – vår förmåga att göra män kåta ger oss ingen tillgång till status eller makt utanför sexets snäva värld. Män gifter sig inte med oss, tar inte med oss på fina middagar, och ger oss inga jobb förutom sexarbete. Och med tanke på mäns makt, objektifiering och våld, borde vi kanske tala om transkvinnors problem främst som mäns problem. Detta hemliga och våldsamma växlande mellan hypersexualisering och avsexualisering måste få ett slut.

Transkvinnans samhällsposition liknar porrstjärnans – vår förmåga att göra män kåta ger oss ingen tillgång till status eller makt utanför sexets snäva värld.

Att heterosexuella män kommer tycka att vissa transkvinnor helt enkelt är attraktiva kvinnor är logiskt. Med hormoner eller operationer finns det ofta få fysiska skillnader mellan oss och cis-kvinnor. Män måste börja avdramatisera detta faktum, prata om det, och öppna sig för möjligheten att älska oss. Det handlar inte bara om sex och kärlek, utan om säkerhet, och allt för ofta om liv och död. Det handlar också om att se oss som hela människor. Men att öppna upp det här samtalet kräver att män gör sig djupt sårbara – ett brott mot maskulinitetens normer.

Att vi transfeminina queerar heteromän med vår blotta existens, samt krossar rigida föreställningar om kön och sexualitet, slutar allt för ofta i att vi själva krossas. Och på ett rent personligt plan älskar jag att min pojkvän, som tidigare bara varit med cis-kvinnor, direkt kunde ta mig för den kvinna jag är och älska mig både köttsligt och själsligt. Medan jag hatar att jag ett år in i relationen fortfarande är en hemlighet för hans familj och vänner. Det är en verklighet jag delar med många transkvinnor.

Alex Alvina Chamberland