Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Artisterna att ha koll på i Eurovisions andra semifinal

Under tisdagen gjorde Tusse sitt och tog sig vidare till Eurovisionfinalen. Men vilka får han möta där? GP guidar till artisterna att ha koll på under torsdagens semifinal.
Bild: Oscar Alessio
Bild: Oscar Alessio

Schweiz: Gjon's tears – ”Tout l’univers”

Gjon Muharremaj är en schweizisk-kosovoalbansk liten svärmorsdröm vars själva uppenbarelse skriker tjock polotröja, labrador och picknickfilt. I ett decennium har han skumpat runt i olika europeiska talangtävlingar, men nu är det äntligen dags för den största av alla – Eurovision.

Han känns liksom nästan konstruerad för detta, Gjon, som om de minutiöst krockat några schlagerpartiklar mot varandra där i Cern-laboratoriet i Genèves förorter, tills de fick fram den här urgullige sångfågeln. Det är alltså ingen chock att han i konkurrens med Frankrike och Malta är en förhandsfavorit till segern i Rotterdam.

Så vad kan man då vänta sig av ”Tout l’univers”? Jo, en popballad på franska, med en blommig text om kärlek och sorg, huvudsakligen sjungen i en rätt krispig mansfalsett som lär imponera på den bärplockande allmänheten.
Bild: Thule Photo
Bild: Thule Photo

Island: Daði og Gagnamagnið – ”10 years”

Förra året trodde många att Daði Freyr Pétursson skulle ta hem lilla Islands första Eurovision-vinst. Hans urcharmiga ”Think about things” tog internet med storm och den lekfulla dansen replikerades av såväl Jennifer Garner som basketlaget San Antonio Spurs maskot.

Problematiken med internetfenomen är att de snabbt blir gamla och även om ”10 years” är nära nog lika söt som sin föregångare bär den inte med sig samma momentum in i tävlingen. Dessutom har en av bandmedlemmarna insjuknat i covid-19 där i Rotterdam så Island tvingas att bjuda på ett förinspelat inslag.

Final ska det väl trots allt bli för Daði och hans Gagnamagnið. ”10 years” är välsvarvad, funkig retropop som direkt fångar ens uppmärksamhet och håller den i tre goa minuter. Daðis röst är också magisk i sin enkelhet och texten är barnsligt romantisk på helt rätt sätt.
Bild: Lora Musheva
Bild: Lora Musheva

Bulgarien: Victoria – ”Growing up is getting old”

Listan med fjolårets förhandsfavoriter fortsätter. 2020 toppade Victoria bettinglistorna och den besvikna låtskrivaren Borislav Milanov tog täten som den främsta kritikern till EBU:s beslut att slänga ut alla låtar.

Man kan givetvis förstå honom. För när Victoria i år återvänder med svenskskrivna ”Growing up is getting old” bör siktet snarare vara inställt på en topp tio-placering. Den stråkrika balladen är, trots sin mörka och tunga text, en aning långtråkig. Den tickande klockan i bakgrunden, som förstås ska spela mot låtens tema blir en ljudlig påminnelse om att man ju faktiskt kan sjunka ner i sin mobil i ett par minuter.

På slutet kommer ändå ”Growing up is getting old” igång. Volymen och intensiteten stiger och Victoria får visa att hon sitter på rätt mäktiga röstresurser. Frågan är bara om tittarna har följt med henne dit.
Bild: Mona Salminen
Bild: Mona Salminen

Finland: Blind channel – ”Dark side”

Det första man behöver veta om Blind channel är att de säger sig ”vibea” till Linkin Park. Det andra är att de inte drar sig för scratching, mänskliga voff-ljud och tungt distade gitarrer. Vet man detta borde det gå utmärkt att förstå deras hopplöst utdömda genre.

För några år sedan skulle man nog ha skrattat åt Finlands chanser. Det här hade helt enkelt ansetts för töntigt, musik hämtad från den urkänsliga perioden för 10-15 år sedan som alltid anses vara historiskt dum. När jag växte upp var det 1980-talet som var universellt hånat, sen blev det 1990-talet. Nu är epokerna favoriter i retrohyllan.

Jag trodde att vi alla var överens om att 00-talet var det nya töntiga, men så slås jag av en tanke – Linkin Park slog igenom för hela tjugo år sedan... är alltså den här lökiga mixen av hiphop och rock på väg tillbaka? Är det här nostalgiskt, retro och häftigt numera? Det låter kanske besynnerligt, men Finland och Blind channel har faktiskt med sin übercatchiga låt ”Dark side” en inte helt försvinnande möjlighet att reprisera chocken i Olympiahallen i Aten 2006. Jag säger bara ”Rap core Hallelujah! Voff!”
Bild: Fabrizio Cestari
Bild: Fabrizio Cestari

San Marino: Senhit ft Flo Rida – ”Adrenalina”

2019 gjorde San Marino sitt bästa resultat i Eurovision någonsin när Serhat kom på nittonde plats med låten ”Say na na na”. På tio försök har San Marino annars bara lyckats kvala in till finalen två gånger och vid det andra tillfället slutade de näst sist.

Det här är alltså ett land som i sina bästa stunder skickar bidrag som är jämförbara med Martin Stenmarcks ”Las Vegas”. Förra året var det ingen skillnad. Oddsmakarna höll San Marino som stensist i sin semifinal. Sen kom corona.

San Marino är det tredje mest drabbade landet i världen sett till antal avlidna i covid-19. Man ska alltså vara försiktig i att skoja om pandemin, men det går likväl att konstatera att det ur ett Eurovisionperspektiv var ett framgångsrecept. Senhit som skulle tävla med en riktig rövlåt återvänder nu med ”Adrenalina”. En fullständig partydänga med fler referenser till eld än i kommentarsfältet till en medelmåttig rappares Instagram. Just det, nämnde jag att den amerikanske världsstjärnan Flo rida gör ett gästspel? För alla er som älskar underdogs, i år kan vara ert år.

Grekland

”My heart was born in neon lights, floating in space like satellites” sjunger Stefania och ljuger. Åtminstone om hon med raden försöker förankra sig själv i det väldigt tydliga 1980-talssound som ”Last dance” bjuder på. Stefania är nämligen född på den här sidan millenniet, hon var alltså sex år gammal när Michael Jackson dog. Tänk på det i några sekunder och känn dig uråldrig.

”Last dance” är en partylåt om hur två förälskade själar ska mötas för sista gången. Det ger Stefania passande nog utrymmet att uppmana oss alla att dansa vår sista dans. I bakgrunden finns en snygg och svulstig produktion som friskt har putsat upp ljud från 1980-talet. Det händer faktiskt rent galet mycket under de tre minuterna, men förändringarna är så väl dolda att de nog lär flyga förbi de flesta i tv-sofforna.

Under torsdagens semifinal ställs Stefania mot San Marinos Senhit och Moldaviens Natalia Gordienco om titeln som främsta partydrottningen. Troligen kommer mycket ner till scenshowen och om hon lyckas ta den krävande crescendotonen i sista refrängen.
Bild: Rasmus Laursen
Bild: Rasmus Laursen

Danmark: Fyr & Flamme – Øve os på hinanden

Okej låt oss vara ärliga – väldigt få tror att det kommer att gå bra för Danmark. Ändå gör duon Fyr & Flamme på pappret detsamma som Greklands Stefania, alltså sjunger en åttiotalsskrikande låt om att dansa. Och helt ärligt, släng in den här på dansbandsveckan i Malung så lovar jag dig att du löst hela den svenska energikrisen.

Än så länge verkar inte resten av Europa förstå varför danskarna fullkomligt älskar Jesper Groth och Laurits Emanuel. Det första bidraget helt på danska på 24 år spås faktiskt att ryka redan i semin. Men nog borde det finns lite plats i finalen för vad som väl får beskrivas som synthig dansbandmusik?

Texten, för den som inte lyckas navigera i danskan, handlar bokstavligen om två unga personer på ett dansgolv. Den ene är kvinnan och den andre mannen, som Jesper Groth är tydlig med att påpeka innan han hävdar att ingen har någon aning om vad de sysslar med, så varför inte öva lite med varandra. Finns det någon tolkning där mellan raderna? Tja, det får du bestämma själv.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.