Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/5

Johanna Hagström: Apples tv-satsning är spiken i kistan för strömningsundret

Johanna Hagström har sett de nya tv-serierna på Apples omtalade "Netflixdödare". Hon är inte särskilt imponerad och spår en framtid med tråkigare tv från alla håll.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Apples nya strömningstjänst Apple tv plus har varit igång i ett par veckor nu. Förväntningarna på "Netflixdödaren" var enorma, inte minst på grund av att tjänsten skulle lanseras med hjälp av flaggskeppsserien "The morning show", med Jennifer Aniston, Reese Witherspoon och Steve Carell i huvudrollerna.

LÄS MER: Ett inspirerat val av SVT

Tydligen var serien dyrare att producera per avsnitt än "Game of thrones", vilket till stor del beror på lönerna till seriens superstjärnor, men är man sen in på den övermättade marknaden för prestige-tv-drama så måste det få kosta, antar jag att Apple-cheferna resonerade.

Slutresultatet är absolut inte uselt, men förvånansvärt tungrott och oinspirerat i all sin dyrhet.

Det märks. I "The morning show" är alla så kallade "production values", alltså kvaliteten i alla delar av produktionen, lyxigast möjliga. Olyckligtvis har det medfört att sådant som berättarglädje och konstnärligt mod effektivt har malts sönder till stoft.

LÄS MER: Recension: "Unbelievable" – Netflix

Slutresultatet är absolut inte uselt, men förvånansvärt tungrott och oinspirerat i all sin dyrhet. Det känns rakt genom rutan att här har det varit alldeles för många neurotiska producenter och filmstjärnemanagement inne och petat, efter alldeles för många testvisningar.

Det hjälper inte att Jennifer Aniston lyckas få till några utmärkta scener och Reese Witherspoon någon enstaka. (Carell är faktiskt pajasartat kass i de första avsnitten.) Det finns med andra ord ingen som helst anledning för streamingjätten Netflix att oroa sig för den nya konkurrenten, åtminstone inte än.

En friskhet och uppkäftighet som kändes i hela kroppen när Netflix lanserade sin första originalserie "House of cards" 2013.

En snabbtitt på de originalprogram som Apple tv plus lade ut i premiären (fyra vuxenserier, tre barnserier och en dokumentärlångfilm) ger samma känsla av något påkostat men sönderanalyserat och överansträngt i sin iver att anpassa innehållet till olika målgrupper, från Joel Kinnamans rymdserie "For all mankind" till det ungdomliga författardramat "Dickinson".

LÄS MER: Då lanseras Apples nya tv-tjänst

Det är inte direkt dåligt (eller jo, framtidsdystopin "See" går nästan inte att titta på), men det visar ändå på att något vitalt har gått förlorat: En friskhet och uppkäftighet som kändes i hela kroppen när Netflix lanserade sin första originalserie "House of cards" 2013.

Den serien och dess efterföljare katapulterade tv-dramat upp och förbi varenda Hollywoodfilm i konstnärlig kvalitet, samtidskoll och ren tittarglädje. Det blev kul att kolla på tv igen, samtidigt som den marginaliserade filmbranschen fastnade i att göra nyinspelningar av gamla succéer.

LÄS MER: Fler tv-tjänster slåss om din tid

Att Apple och Disney (vars tjänst Disney plus ska lanseras i Sverige i vår) också vill ha en del av strömningskakan var väntat. Men är man sen på bollen så måste man kompensera det med att vara bäst. Apple tv plus är inte det.

Det vi ser slutet på är den guldålder som har gett oss modiga, roliga, uppkäftiga och överraskande dramaserier.

Och jag är rädd att vi nu går in i en ny och betydligt tråkigare era för tv-dramat. Apples snordyra originalserier visar att det strömmade tv-dramat har gått varvet runt och drabbats av precis samma ångest som Hollywoodfilmen fick när Netflix drog igång strömningsrevolutionen. Inte heller Netflix kommer stå emot den förändringen.

Det här är givetvis inte slutet för strömmad tv, tvärtom kommer strömningstjänsterna bara bli fler och vräka ur sig innehåll med "great production values" till förbannelse medan de smidigt tömmer våra bankkonton på pengar. Det vi ser slutet på är den guldålder som har gett oss modiga, roliga, uppkäftiga och överraskande dramaserier. Det är lite ledsamt.