Jag börjar bli trött på hur den norska serien ”Exit” diskuteras i Sverige.
Ni vet, ”Exit”? Serien om de fyra aktiemäklarna som är så förpestade av makten stora pengar ger att de helt lämnat alla koncept om medmänsklighet långt bakom sig i ett regn av norske kroner. Serien har gjort stor succé i hemlandet, och når en allt större SVT Play-publik också i Sverige. Föga förvånande. Det är ett tittarvänligt frosseri i knark, droger och våld som skulle få till och med den blodiga tv-serien ”Game of thrones” producenter att rodna. Allt motiverat med att serien enligt skaparna är ”till 70% sann”.
När serien ska utsättas för obligatorisk kultursidesdiskussion är det tyvärr också detta medvetna TV-grepp som faller inom blickfånget för nästan alla kritiker, från vänster till höger. Aftonbladets Eric Rosén och Kristofer Andersson, såväl som SvD:s Ann Heberlein stirrar sig blinda på alla kvinnobröst och kokain. Aftonbladetskribenterna fördömer förstås det ”moraliska moraset”, Heberlein resonerar filosofiskt förstående kring pengarnas mäktiga kraft. Häromdagen susade förstås en före detta aktieanalytiker med bakgrund i Norge upp till börshajarnas försvar. Så mycket kokain och horor är det faktiskt inte menar han: ”jag [har] arbetat länge i branschen, och menar att de ingredienser som gjort serien stor (sex, droger och våld) befinner sig i de 30 procenten [som inte är sanna]”.
Ursäkta? Hur blev det så att det mest intressanta är vad folk gör med sina pengar och inte hur de får sina pengar till att börja med? För även om multimiljonärers moraliska vandel uppenbarligen är något man kan tycka olika om är serien framförallt en beskrivning av hur ”the 1%” som äger mest med både lagliga och mer dunkla medel arbetar sig fram till att bli ”the 0,01%” (en reell utveckling under pandemin). Förutom insideraffärer och pengatvätt pratar de fyra norska rikingarna själva i ändlösa monologer om hur de även i sin helt lagliga business inte över huvud taget bidrar något till samhället, utan bara skor sig på en pervers finansmarknad. Det är så övertydligt att regissören Øystein Karlsen lika gärna kunnat dunka Marx ”Kapitalet” i huvudet på oss.
Prostitution, drogmissbruk och dålig relationer är knappast något exklusivt för världens allt rikare miljonärer.
Tyvärr verkar de flesta av oss i vår övermoraliserande nutid vara utrustade med en extraordinär tjockskallighet. Här serveras kritik av det havererade finanssystem som mitt i vår generations största kris just nu fortsätter att skörda vansinniga vinster för de som äger mest. Den ligger där, aptitligt serverad på silverfat med en stadig dos av smakfull krydda i form av snask och snusk. Men varför diskutera det när man kan oja sig över just snasket och snusket istället? Trots att det är det minst unika med serien.
Jag tror alldeles säkert att för mycket pengar föder omoral, eller i vart fall en (inte helt osann) känsla av att man befinner sig i en annan värld än ”de vanliga dödliga”. Men prostitution, drogmissbruk och dåliga relationer är knappast något exklusivt för världens allt rikare miljonärer. Senast jag kollade statistiken var det snarare något folk höll på med lite till mans. Den som tvunget vill moralisera över såna teman har alltså en mycket djup brunn att ösa ur som inte har särdeles mycket med ”Exits” huvudtema att göra.
Vad folk däremot inte håller på med lite till mans är att tjäna enorma pengar på aktiehandel och gömma undan dem från skatt medan välfärden samtidigt holkas ur. Det omoraliska beteendet är helt och hållet verklighetstroget. 100%.
Läs mer av Björn Werner:
LÄS MER:Många av oss hade trivts rätt bra i DDR
LÄS MER:Recension: ”Allt det vackra” av Hunter Biden
LÄS MER:Alla dessa försvarstal är inte relevant journalistik
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
