LÄS MER:Asterix-skaparen Uderzo är död
När jag tänker på Asterix tänker jag på sommaren. Jag tänker på min kompis Peters dammiga pojkrum där vi drällde bort evighetslånga sommarlovsdagar med att läsa om de starka gallernas äventyr. Då föddes min kärlek till den omisskännliga franskbelgiska teckningsstilen. Jag kunde inte förstå hur en mänsklig hand kunde få till de där linjerna som gick från tunn till tjock till tunn igen i ett enda elegant penseldrag. Jag ägnade år att försöka lära mig att teckna på samma sätt under stigande gråtfärdig frustration.
Uderzo skapade Asterix tillsammans med manusförfattaren René Goscinny 1959. De hade tidigare gjort serien Oumpa-Pa med måttlig framgång. Asterix blev däremot en succé direkt. Goscinny sprinklade serien med mild satir över samtiden och typiskt franska företeelser. Detaljer som naturligtvis gick mig fullkomligt förbi som svensk i allmänhet och barn i synnerhet. Men det spelade ingen roll för Uderzo och Goscinny drog sig inte för att blanda det eleganta intrigbyggandet med skamlös våldsbuskis.
Innan jag började skriva den här texten läste jag om "Asterix och spåmannen" från 1976 och fnissar än idag när Obelix slår en romersk soldat med en annan romersk soldat så han flyger iväg medan sandalerna står kvar på marken.
Och allt är tecknat med Uderzos nonchalant slängiga och samtidigt laserfokuserat säkra linje. Aldrig slarvig. Aldrig överarbetad. Det finns inte en detalj i ett enda Asterixalbum som man kunde peka på och säga ”den där grejen kämpade han nog länge med.” Det var som om bilderna rann ut ur hans händer som musik.
De flesta är överens om att Asterix storhetstid tog slut 1977 då René Goscinny dog och Uderzo tog över hela serien själv. Med åren verkade det som om han brydde sig allt mindre om manusen för att lägga allt krut på bilderna. Serien fortsatte dock vara en försäljningssuccé. Även i Sverige där de flesta franskbelgiska långkörare en efter en slutat att publiceras på grund av vikande upplagor. Uderzo skrev och tecknade alla album fram till 2009 då Jean-Yves Ferri (manus) och Didier Conrad (bild) tog över.
Albert Uderzo blev 92 år. Även om det är banalt så låt mig leka med tanken att han nu sitter vid ett bord i en välbekant Gallisk by och äter vildsvin med bara händerna. Äventyret är över. Romarna är återigen besegrade. Självklart är Troubadix bakbunden och munkavlad.
