Tv-recension: Utflippat dåligt om blodspengar

Ibland kommer filmer eller tv-serier som är så där utflippat dåliga att detta blir ett slags kvalitet. Det går inte att sluta titta. Jag måste veta, inte hur det går, men jag vill se vilka ytterligare bisarra händelser som filmmakarna har hittat på. Spanska "30 coins" är en sådan serie.

Alex de la Iglesias är en överskattad kultregissör från Spanien, mest känd för den bisarra "Perdita Durango", som var någon sorts spin-off på David Lynchs mästerverk "Wild at heart". De la Iglesias har skrivit "30 coins" och han har också regisserat samtliga avsnitt. Det har blivit en orgie i obegripligheter, överdrivet blodigt våld, katolska konspirationer och förvirrat skådespeleri (förståeligt, eftersom skådespelarna själva knappast kan ha haft en aning om vad som händer).

De 30 mynten i titeln syftar på de 30 silvermynt som Judas fick för att förråda Jesus. Dessa mynt besitter en övernaturlig kraft och den som lägger vantarna på dem alla kommer att kunna härska över världen. En präst, som också är boxare (!), har det enda kvarvarande myntet. Han har flytt till en liten stad uppe i bergen, men blir snart medveten om att ”de” är på jakt efter honom.

Stadens manliga borgmästare och dess kvinnliga veterinär blir prästens medarbetare i kampen mot den annalkande faran. Blodiga mord och självmord följer, ett monster med spindelarmar dyker upp, olika rollfigurer gör utflykter till Paris, Rom och Syrien och allt slutar med…dimma, rök och hotet om en ny säsong.

”30 coins” gör inte ens några försök att få historien att hänga ihop. Troligen är det meningen att vi helt enkelt ska köpa alla ologiskheter, som att den lilla bergsbyn uppenbarligen har flera pigga tv-kanaler, och allt det groteska: blodet sprutar, när någon blir skjuten slängs kroppen iväg flera meter. Hur mycket personer än blir skjutna eller nerslagna så är de snabbt uppe på benen igen. Och ja, i avsnitt sex lägger man plötsligt in en mycket explicit sexscen.

Med "Patria" har HBO Spanien kommit med årets hittills bästa tv-serie. Med "30 coins" visar man att man även kan göra motsatsen till kvalitet. Fast det var omöjligt att sluta titta. Kanske är det någon sorts inverterad kvalitetsstämpel?

Gunnar Rehlin/TT