Filmrecension: Hårt kämpande astronautmamma

Det är svårt att balansera jobb och familj, särskilt som kvinna. Om man dessutom jobbar som astronaut blir det en helt annan nivå av svårt. Det här blir den franska astronauten och ingenjören Sarah (Eva Green) varse när hennes livslånga dröm går i uppfyllelse. Hon får plats i besättningen som ska åka till en internationell rymdstation där hon ska tillbringa ett helt år. Men då måste hon vara från sin åttaåriga dotter Stella (Zélie Boulant), som hon har tillsammans med sin exman. Redan under förberedelserna tär tillvaron på både mor och dotter. Hur ska det gå när raketen väl har lyft?

Det här är i första hand en film om föräldraskap och relationer snarare än rymdresor. Även om tillvaron som astronaut skildras med ingående detaljrikedom. Delar av filmen är till och med inspelade i Europeiska rymdorganisationen ESA:s riktiga anläggningar. Samtidigt är rymden så klart en tacksam ingrediens för att dra allt till sin spets. Känslan av utsatthet och saknad blir liksom aldrig så stor som där ute i den stora och mörka tystnaden.

Det är också som att nedräkningen mot rymdresan räcker för att spetsa till det här relationsdramat. Annars är allt ganska lugnt och nedtonat. Visst måste det vara traumatiskt att ha sin mamma i rymden under ett helt år, men det här är ingen mörk historia om en pajad barndom. En bussig psykolog hjälper till och Stella är ju samtidigt stolt over sin mamma. Visst är utbildningen inför en rymdresa stenhård, men inte så att folk dör eller går under. Och visst är rymdbranschen en herrklubb med olika måttstockar för män och kvinnor. Sarahs machokollega Mike (Matt Dillon) drar sexistiska skämt och insinuerar att utbildningen är för hård för henne, men han visar sig egentligen vara hygglig och omtänksam. Stellas pappa gnäller lite ibland, men är annars mest stöttande.

Det känns lite väl friktionslöst ibland. På sina ställen är manus också lite mjäkigt, som när Mike förklarar för Sarah att "den perfekta astronauten finns inte, precis som den perfekta mamman inte finns". Då krävs det mycket av regissör och skådespelare för att hålla uppe spänningen. Det funkar tack vare att utmärkta Eva Green lyser i både astronaut- och mammarollerna.

Björn Berglund/TT