"Det är världens bästa festival"

Kyrkogårdsvaktmästaren Daniel, 35 från Sundsvall besöker festivalen med Malin 30, från Timrå. Det är Daniels tolfte år på festivalen och fjärde för Malin. De peppar för Megadeth och dragplåstret Guns n' Roses men har svårt att komma ihåg alla band som spelar.

– Det är så kul, man har så mycket i huvudet nu, säger Daniel och menar att det bästa med festivalen är att träffa sina vänner och att få vara sig själv för en stund.

Många av besökarna på Sweden Rock är lojala fans som kommit tillbaka år efter år. En av dem är Frank Slatbraaten, 50 som är rörmokare och har kommit från Norge till Norje vid Sölvesborg i tio års tid.

– Det är bra varje gång men jag minns att jag såg Volbeat för många år sedan innan de var kända, så det var lite spännande.

"Barnen är härdade"

Tim Sandberg från Torsåker är platschef på ett återvinningsföretag och gör sitt andra år på Sweden Rock. Han ser fram emot Nightwish och Raubtier.

– Det är en grymt bra festival och nu har vi kidsen med oss också.

TT: Är de inlyssnade på banden också?

– Ja, de är härdade.

Cornelia Svensson, 25, kommer från Karlskrona, jobbar med smycken och har besökt festivalen sedan 2012. I år ser hon bland annat fram emot Social Distortion och Hardcore Superstar.

TT: Vad ska man göra mellan banden?

– Dricka öl och äta Ahlgrens pasta, den är svinbra.

Hennes väninna Sara Nilsson, 33, är bagare och konditor i Höganäs och gör sitt 12:e år. Hennes bästa festivalminne är Iron Maidens tioårsjubileum 2018.

TT: Vad ska man inte göra på Sweden Rock?

– Vara otrevlig och tafsa på människor.

Bästa bandet: "nästa band"

Michel från Frankrike är 58 år och har sett över 3 000 konserter. Han jobbar med funktionshindrade och har kommit tillbaka varje år sedan 2007. På frågan om vilken band som är viktigast skämtar han bara och säger "the next one".

– Familjeatmosfären, människorna, musiken, öl, mat. Det är världens bästa festival för mig.

Andreas Gustafsson, 48 år från Gislaved gör sitt 19:e år. Han arbetar med logistik och har kommit tillsammans med sin kompis Patrik Palmgren, 52 från Göteborg, som är underhållschef för fastigheter och gör sitt tionde år. Båda har kommit in i feststämningen tidigt och tagit av sig tröjorna.

TT: Har ni något minne som sticker ut från alla de här åren?

– Ja allt är väl lite suddigt, om man ska vara ärlig, säger Andreas och får medhåll av Patrik, som ändå lyckas komma ihåg sista året när festivalen hade "fri volym" och Judas Priest spelade.

– Vi stod längst fram och fick backa efter tre låtar. Då var det drag.