Ögongodis och musikhistoria i "Trolls 2"

På ytan krävs det inte mer än en hastigt avklarad genomgång för att förklara grundpremissen i "Trolls 2: Världsturnén". Trollens musikaliska värld är uppdelad i kungadömena pop, funk, country, techno, klassisk musik och rock. När rocktrollen bestämmer sig för att erövra de övriga musikstilarna, och därigenom lägga världen för sina fötter, måste poptrollen Poppy och Kvist stoppa de nit- och läderbeklädda antagonisterna innan det är för sent.

"Väldigt intressant"

Tokigheter uppstår, naturligtvis. Men bakom den stundtals psykedeliska visuella fasaden och den familjevänliga slapstickhumorn finns ett genuint uppsåt att upplysa tittaren om varifrån den västerländska, oftast vita, popmusiken har hämtat sina influenser.

– Folk är mer öppna för att tala om kulturell appropriering i dag, men trots det känner kanske inte alla till popmusikens ursprung. Det är något som den här filmen tar upp, vilket jag tycker är väldigt intressant, säger Ludwig Göransson.

– Historiskt sett har ju popmusiken lånat från exempelvis både funk och afrikansk musik utan att ge någon kredd.

Göranssons roll som exekutiv musikproducent innebar att han, och producentkollegan Justin Timberlake (som även spelar trollet Kvist i originalversionen), både fick handplocka och arrangera om befintlig genrespecifik musik som skulle representera de olika kungadömena och även skriva ny musik till filmen.

En rolig men också krävande utmaning för kompositören, vars genrekunskaper sattes på stort prov i en specifik scen i filmen – en uppgörelse som också fungerar som musikalisk duell.

– Det var en jäkla tuff uppgift, men också fantastiskt roligt eftersom jag fick chansen att jobba med en av mina idoler, Max Martin. Vi satt tillsammans i min studio i några dagar och skrev två låtar ihop, säger Ludwig Göransson.

Tre av fyra

Efter att ha belönats med en Emmy för sin musik till tv-serien "The Mandalorian" nyligen är Ludwig Göransson kittlande nära att kunna betitla sig "EGOT", det vill säga en person som har kammat hem den amerikanska underhållningsindustrins fyra största utmärkelser: Emmy, Grammy, Oscar och Tony. Bara den sistnämnda saknas i Göranssons prisskåp.

Men det var ingenting som den hyllade kompositören – som nämner storheter som Bernard Herrmann, Ennio Morricone och Hans Zimmer som förebilder – tänkte på när han fick leka loss i trollens värld och "shredda" på gitarr som rockdrottningen Barbara.

– Där kom alla Metallicariff jag lärde mig som liten till användning, säger han.

Patrick Stanelius/TT