I Sveriges Radios "Allvarligt talat" undrade en kvinna en gång om det verkligen var okej att vakna med ångest varje morgon? Det var det, svarade programvärden PO Enquist med lugnande radiostämma. Vargtimmens iskalla ljus kunde till och med vara fruktbart, åtminstone för en författare. Det visste han av erfarenhet.
Det var i byn Sjön i Hjoggböle som det började, och det var också dit PO Enquist skulle återvända i sitt sena författarskap.
Fadern dog när sonen bara var sex månader gammal och uppväxten med modern, ensamstående lärarinna och nykterist, präglade honom starkt.
Modern, som också var engagerad i Evangeliska fosterlandsstiftelsen, ville att "Per Ola" skulle bli präst, och när han på 1950-talet började studera i Uppsala, för övrigt rumsgranne med en 17-årig Lars Gustafsson, hade hon skickat med en skrivmaskin för kommande predikningar.
Kvacksalvare
Men sonen skrev dikter och romaner. Sitt genombrott fick Per Olov Enquist som 30-åring med romanen "Magnetisörens femte vinter", om en undergörare som förgriper sig på sina patienter och till slut blir avslöjad som kvacksalvare. Enquist använde sig både av autentiska och påhittade källor, och problematiserade "sanningen" på ett sätt som skulle bli karakteristiskt för hans författarskap.
Fyra år senare kom "Legionärerna" som gav honom Nordiska rådets litteraturpris och en internationell läsekrets. Den här gången hade Enquist skrivit en dokumentärroman om den kontroversiella svenska baltutlämningen efter andra världskriget. Även här blandar han det dokumentära med det starkt subjektiva och inlevelsefulla vilket väckte häftig debatt. Han till och med svalt sig själv för att bättre förstå balternas hungerstrejk.
Egen kompass
Också politiskt gick Per Olov Enquist sin egen väg. Han var socialdemokrat, men blev ändå kulturskribent på liberala Expressen. I början av 1970-talet var han programledare i SVT:s "Kvällsöppet" och skrev en roman, "Sekonden", om brustna ideal inom vänstern.
Med "Tribadernas natt" 1975 kom han ut som fullfjädrad dramatiker.
– Jag var en djävla amatör, sade han dock själv till Dagens Nyheter i samband med att hans samlade dramatik gavs ut våren 2017.
För DN berättade han om sin cancersjukdom men också om hur Lena Nyman hade läxat upp honom för hans alltför många och detaljerade anvisningar till skådespelarna i "Tribadernas natt".
Lena Nyman spelade Marie David i pjäsen om August Strindberg, Siri von Essen och Siris väninna, kanske också älskarinna. Uruppsättningen spelades hela 133 gånger på Dramaten och därefter på Broadway.
Ett nytt liv
Som dramatiker och manusförfattare fick Per Olov Enquist ett nytt liv, framhåller Per Svensson i förordet till utgåvan av Enquists samlade dramatik. Han gifte om sig med den danska teaterchefen Lone Batholm och skrev manus till en stor tv-serie om Strindberg. Han var en av manusskrivarna till Oscarsvinnaren "Pelle Erövraren" och till två av Jan Troells filmer, däribland "Il Capitano". Men parallellt med framgångarna var han nära att supa ihjäl sig. När han i slutet av 1980-talet nådde botten i en lägenhet i Paris och inte längre trodde sig kunna skriva skönlitteratur var det till Hjoggböle han återvände i ord och tanke. I den självbiografiska Augustvinnaren "Ett annat liv" (2008) berättar han både om "spritandet" och om hur han blev nykter igen.
Under 1980-talet hade Per Olov Enquist bara fått ur sig en enda roman, paradoxalt nog den som kritikerna ofta lyfter fram som hans alla främsta: "Nedstörtad ängel", 144 sidor lång, om ett äktenskap och ett dubbelhövdat monster, är enligt kritikern Nils Schwartz "en av de vackraste böckerna om kristen kärlek som skrivits".
Med kraft
Med "Kapten Nemos bibliotek" återvände Enquist till det skönlitterära skrivandet med kraft. För "Livläkarens besök" (1999), om den tyske upplysningsläkaren Johann Friedrich Struensee och dennes kärleksförhållande med den danska drottningen, fick han sitt första Augustpris och en stor internationell framgång.
Hans sista roman, den vemodiga "Liknelseboken" från 2013, var på sätt och vis en fortsättning på den självbiografiska "Ett annat liv".
Även här tog Per Olov Enquist avstamp i Västerbotten bland annat för att skildra erotiken och en tidig kärleksupplevelse som "i själva verket var livets mening". Romanen kan dock tolkas på många olika sätt, betonade han i en intervju med TT.
– Allt från ett sista farväl från en döende författare – ungefär– till den fantastiska första upplevelsen av kvinnan som lyser som en fackla i mörkret. Men man får läsa den hur fan man vilI.
Erika Josefsson/TT
Född i byn Sjön, Hjoggböle, söder om Skellefteå, i Västerbotten.
Son till folkskolelärarinnan Maja Lindgren. Fadern dog när sonen var spädbarn.
Var som ung framgångsrik höjdhoppare.
Studerade i Uppsala på 1950-talet, tog en fil mag i litteraturvetenskap.
Debuterade 1961 med romanen "Kristallögat". Därefter kom "Magnetisörens femte vinter" (1964) och "Legionärerna" 1968. I "Sekonden" (1971) skildrade han en fuskande släggkastare men också brustna ideal inom den svenska vänstern. Även reportageboken "Katedralen i München" handlade om idrott, närmare bestämt OS i München, inklusive attentatet då elva israeliska idrottsmän tillfångtogs och mördades.
Efter att under 1980-talet ha skrivit endast en roman, "Nedstörtad ängel", återkom han till det skönlitterära skrivandet med romanen "Kaptens Nemos bibliotek" (1991). Boken utspelas i 1940-talets Västerbotten och handlar om förväxlingen av två nyfödda pojkar på sjukstugan. Den är inspirerad av en verklig händelse.
Därefter följde "Livläkarens besök" (1999). I "Lewis resa" (2001) skildrade PO Enquist pingströrelsen i början av 1900-talet och i "Blanche och Marie" (2004), konflikten mellan känsla och förnuft, i en roman om vetenskapskvinnan Marie Curie och hennes assistent Blanche Wittman.
Dramatik i urval: "Tribadernas natt" (1975) som han sedan skrev på två veckor. "Strindberg. Ett liv" (för TV 1985), "I lodjurets timma" (1988), "Bildmakarna" (1998).
Filmmanus: "Il Capitano" och "Hamsun".
PO Enquist har en son och en dotter från sitt första äktenskap. I sitt tredje äktenskap var han gift med författaren Gunilla Thorgren.