I En peruansk affär (på spanska Cinco Esquinas) återvänder den peruansk-spanske nobelpristagaren Mario Vargas Llosa till de miljöer han skrev om i Konversation i Katedralen (1969), ett Lima där politik, journalistik och kriminalitet smälter ihop. I den tidigare romanen var bakgrunden diktatorn Odría och dennes starke man, och här befinner sig läsaren på 1990-talet, när presidenten heter Fujimori och den starke mannen Vladimiro Montesinos. Händelseförloppet inleds med att Rolando Garro, utpressare och chefredaktör för en skandalblaska, hittas mördad.
Miljön i romanen är mörk med ett Peru präglat av Sendero Luminosos attentat och kidnappningar och av fula manövrar från Montesinos, omnämnd som Doktorn. Ett huvudtema är en korrupt journalistkår, ett tema som återfinns i många av Vargas Llosas romaner, och här betalar Doktorn journalister för att hitta på skandaler som förstör de politiska motståndarnas trovärdighet.
Som ofta i Vargas Llosas romaner får läsaren ta del av flera historier samtidigt, och en handlar om de inbördes relationerna i två överklasspar som i det närmaste är oberörda av landets problem och använder sin energi för erotiska äventyr. ”Du vet inte i vilket land du bor”, konstaterar en av personerna som arresteras, anklagad för mordet. Romanens andra fokus är journalister och fotografer knutna till skandaltidningen, personer som lever på existensminimum. Det land som skildras utmärks inte bara av ekonomiska svårigheter utan främst av moralisk upplösning. Bland personerna är det egentligen bara en som drar slutsatser av sina erfarenheter och går till handling, nämligen en kvinnlig journalist, medarbetare till den mördade redaktören. Hon vågar peka ut regimens mest inflytelserika personer som mördare.
Den nya romanen är mindre ambitiös än Konversation i Katedralen från 1960-talet men lättare att ta till sig, eftersom den är kortare och tydligare. Kanske En peruansk affär också är något mindre pessimistisk, eftersom den slutar med konstaterandet att åren med Fujimori och Montesinos tog slut liksom mardrömmen med Sendero Luminoso. För en svensk läsare kan romanen ge insikt i hur korruption förstör ett samhälle.
Romanen kan också jämföras med El pez en el agua (Fisken i vattnet, 1993), den självbiografiska bok Vargas Llosa skrev om sina erfarenheter i det peruanska presidentvalet, som han förlorade mot just Fujimori. Eftersom han återvänder till temat och till miljön under de åren, tjugofem år efter valet, kanske han fortfarande har ett behov av att ”skriva av sig”.
Översättningen är gjord av Peter Landelius som har översatt en hel rad av Vargas Llosas romaner. Han är mycket erfaren och det kan behövas, eftersom den här romanen inte är lätt med sina många specifikt peruanska lokala ord och slangord. Vargas Llosa har i Peru blivit anklagad för att ha blivit för kosmopolitisk och att ha glömt sina rötter, men här visar han sina kritiker att han håller kontakt med sitt ursprung.
