Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/6

Kollo med normkoll

Popkollo på Tjörn är ett sommarkollo för tjejer som vill spela musik och träffa kompisar. Med åren har kollot också börjat diskutera frågor kring könstillhörighet och sexualitet och hur detta kan ges uttryck i musiken.

“Sluta drömma om det ljuva livet, vi kommer aldrig va med om det.”

Deltagarna på Popkollo på Tjörn har precis blivit indelade i olika band. Grupp 5, som döpt om sig till Band 5 eftersom ”det låter coolt på något sätt” håller på att repa in Håkan Hellströms Kom igen Lena i en av Billströmska folkhögskolans lokaler i Kållekärr.
Popkollot på Tjörn startade för elva år sedan och är en del i ett större projekt för att få fler tjejer att spela musik och skapa en mer jämställd bransch. Under senare år har kollot också börjat satsa mer på att vara en plats för unga transpersoner som i dag utgör tio procent av deltagarna.

Bland annat hålls det workshops i normkritik där deltagarna får gå en pronomenrunda och säga om de identifierar sig som en hon, hen, hin, den, han eller något annat. En annan av övningarna är att rollspela en karaktär som skiljer sig från deras egen identitet.

– Jag fick en flykting som bodde som gömd och papperslös, vilket är väldigt annorlunda för mig som är vit och uppvuxen i Sverige. Jag tycker det är en bra övning även om jag förstås aldrig kan veta full ut hur det är att leva så, säger Ester Börjesson Wahlström, 15 år som besöker Popkollo för andra gången.

– Jag älskar det. Musiken är nästan som en bonus. Jag hade kunnat tänka mig att bara umgås med de här personerna i en vecka.

Flera av deltagarna vittnar om att det kan vara svårt att prata om saker som läggning och identitet i exempelvis skolan oavsett om de är hetero eller hbtq. Många säger därför att de upplever Popkollo som en fristad där de kan få lära sig att utforska de här frågorna, inte minst i musiken. Det är inte bara covers som spelas utan deltagarna lär sig även att skriva egna låtar. 

– Jag vill skriva något meningsfullt med ett bra budskap, något hbtq-plusigt, säger Meandra Sewell, 15 som håller på att göra en låt med sina bandmedlemmar som ska bottna i en arg transpersons dagbok.

Uppskattningen för Popkollo är tydlig på plats men även om kollot fortsätter vara fullt år efter år dominerar likväl manliga artister på de svenska festivalscenerna.

– Vårt huvudsyfte är ju att förändra den skeva musikbranschen, men det går långsamt. Sen är ju Popkollo andra saker också, säger Cecilia Måwe som är koordinator.

– Det handlar om att bygga musik av glädje och som är tillåtande. Så att de kan bära med sig det även om de inte ens spelar musik i framtiden, säger musikhandledaren Amanda Werne.

Och i lokalerna intill repar Band 5 vidare.
“Åh gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort.”