Jussi Adler-Olsen är van att få priser

Två glada hundar med viftande svansar hälsar välkommen vid dörren till Jussi Adler-Olsens kontor, hans egen och hans assistent Elisabeths.

Vi är i Allerød, en par mil norr om Köpenhamn. Kontoret ligger i en villa ett stenkast från ortens gågata, bostaden är belägen ett par kilometer därifrån. Han visar oss sitt skrivbord på andra våningen, längre in i arbetsrummet står hans hustru sedan 43 år, Hanne, och målar framför ett staffli.

Tidigare denna dag har Jussi Adler-Olsen blivit överraskad. Han var inne i Köpenhamn på sitt förlag, Politiken, för en förhandsvisning av en dokumentärfilm med honom själv som huvudperson.

- Plötsligt kommer det journalister, tv-kameror och folk med blommor och oljemålning och talar om att jag utsetts till läsarnas älsklingsförfattare i Danmark. Jag blev helt överrumplad, berättar Jussi Adler Olsen.

Det är andra året i rad han blivit utsedd till danskarnas älsklingsförfattare. Och han är van vid att få priser och toppa försäljningslistor.

- Tyskland är den viktigaste marknaden. Kommer du på bästsäljarlistan i Tyskland vet alla förlag i världen vem du är, då öppnar sig världen för dig som författare. Jag är den författare som sålt mest i Tyskland de tre senaste åren, konstaterar Jussi Adler-Olsen.

Han har legat på topplistor i såväl USA, England, Norge, Danmark, Spanien och Holland. Men inte i Sverige – ännu.

- Jag vill gärna bli större som författare i Sverige, jag älskar att vara i Sverige och ser det som mitt andra hemland.

En köpmansgård i Blekinge är Jussi Adler-Olsens svenska smultronställe.

- Det bästa med Sverige är att det finns så mycket folklore och traditioner bevarade, åtminstone på landsbygden. Jag gillar det, allt från allsången till kondisfikat och midsommarfirandet.

På tomten i Blekinge finns också en skrivarstuga. Det är där, i lägenheten i Barcelona eller på kontoret i Allerød som han skriver sina böcker.

- Att skriva på kafé fungerar inte för mig.

I dagarna kommer Jussi Adler-Olsens senaste bok, Marcoeffekten, ut på svenska. Det är den femte romanen i serien om avdelning Q inom Köpenhamnspolisen. Avdelningen Q utreder ouppklarade fall under ledning av kriminalinspektör Carl Mørck. Vid sin sida har han Assad och Rose.

- Jag uppfann Carl först. Han sitter i polishusets källare, han struntar i att han är undanskuffad och ratad. Han bryr sig inte om vad folk säger om honom och gör det man inte ska göra. Men han behövde en side-kick, Assad. Med två personer bli interagerandet dem emellan stereotypt efter en tid. Därför behövde jag en tredje person som var kaos, det är Rose. Och nu vet läsaren aldrig vad han kan förvänta sig. Trion har faktiskt blivit folkkär i Danmark.

Adler-Olsen är skicklig på att skapa karaktärer. Och han vet att hur han ska väva in såväl spänning som humor i sina berättelser. Planen är att serien ska bli omkring tio böcker lång.

- Nummer sex kommer vid juletid i Danmark.

Jussi Adler-Olsen har en bred bakgrund. Läste först medicin, växlade sedan till statistik och men tog examen med filmvetenskap som huvudämne på Köpenhamns universitet. Under studietiden drev han en affär med serier. Sålde tidningar, filmer, video, affischer med mera.

– Den blev väldigt populär och jag lärde mig massor av branschen. Där i serietidningsaffären mötte jag många speciella och udda människor och en hel del fantastiska kunder också.

Butiken låg i Köpenhamns tuffa kvarter, i Nørrebro, där narkomanerna huserade.

- Jag blev ganska tuff. Jag såg till att de inte la heroinet bland mina tidningar, inte gjorde min affär till distributionscentral. Hela den perioden har betytt mycket i mitt liv.

När han fyllde 30 sålde han butiken och blev ekonomiskt oberoende.

- Jag vill ge världen något, tänkte jag, och så arbetade jag i två år för fredsrörelsen i Danmark, oavlönad.

Det var åren 1980 till 1982. Flera små organisationer som Nej till atombomb och Kvinnor för fred samarbetade och han var koordinationsansvarig och försökte få folk från olika politiska sidor att samarbeta. Bland annat organiserade han fredmarscher.

Jussi Adler-Olsen har också hunnit med att komponera musik till tecknad spelfilm, Valhallaserierna, driva eget förlag, Donna, där han editerade och skrev sin första bok, en faktabok om Groucho Marx. I slutet av 80-talet bestämde han sig: Han skulle satsa fem år och bli författare. Men efter ett år hörde Bonniers av sig.

- De ville ha mig som vd för Semic i Danmark och jag blev smickrad, tackade ja och arbetade där i tre år.

Först därefter kunde han skriva klar sin första roman, en thriller med titeln Alfabethuset.

När Jussi Adler-Olsen en gång lämnade vd-jobbet för författaryrket var det för att få tid och kunna bestämma över sin egen tid.

- Nu är tiden väck, bytt mot succé.

Eleonor Ekström-Frisk