Nu är det klart: Den norske dramatikern Jon Fosse tilldelas årets Nobelpris i litteratur.
"För hans nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara", löd motiveringen som Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm läste upp.
Pristagaren själv är överraskad, trots att han nämnts i Nobelsammanhang i många år.
– Första gången jag blev nämnd som ett slags kandidat var för tio år sedan, jag var ganska högt upp på listorna, och efter det har det ju varit så varje år. På ett sätt har jag vant mig men jag trodde inte att jag skulle få det, så jag blev överraskad, säger Jon Fosse till TT.
För årets Nobelpristagare är skrivandet ett sätt att leva. Hans stora projekt just nu är romanserien ”Septologin”, som han till och med varit rädd för att inte hinna skriva färdigt.
– Det är 40 år sedan jag debuterade och jag kommer att fortsätta att skriva, men jag kommer inte att konkurrera med mig själv. Jag kommer inte att skriva längre än “Septologin” – eller bättre. Jag hoppas att jag ska klara att skriva tillräckligt bra eftersom skrivandet är så viktigt för mig.
Kommer du att kunna skriva efter Nobelpriset?
– Det kommer jag att kunna, skrivandet sitter så djupt i mig. Jag började som 12-åring, det är över 50 år sedan, det är själva livet, säger Jon Fosse.
Jon Fosse har skrivit ett 40-tal pjäser och ett överflöd av noveller, dikter, essäer och böcker. Han debuterade som romanförfattare 1983 med "Raudt, svart" och hans enorma romanprojekt "Septologin" anses vara ett av de viktigaste i den norska samtidslitteraturen.
Hans första pjäs heter ”Aldrig ska vi skiljas” och var en beställning från Den Nationale Scene i Bergen där, den uruppfördes 1994. Det stora genombrottet som dramatiker kom med pjäsen ”Någon kommer att komma”. Fosses dramatik har spelats över hela världen, på närmare tusen scener och 40 olika språk.
2015 tilldelades han Nordiska Rådets Litteraturpris för ”Trilogin. Sömnlösa, Olavs drömmar, Kvällning.”
”En dag av elektricitet”
Att han får Nobelpriset just i år har en mycket enkel anledning, enligt akademiledamoten Anne Swärd, som också sitter i Nobelkommittén:
– För att vi lyckades samla en majoritet för hans namn just i år. Det var ganska många år sedan han fick vårt nordiska pris. Han har funnits med runt akademin längre än mig. Det är 40 år sedan han debuterade, och vi är många som har levt med Fosse.
– Det är också extra roligt att hans ”Septologin”, det stora romanverket, precis är färdigt på svenska. Även om man kan läsa den på nynorsk, vilket är en fantastisk upplevelse, tror jag det är välkommet för svenska läsare att den finns i en fantastisk översättning av Lars Andersson.
Hur har er process sett ut?
– Den pågår under hela året. Nu är det en dag av elektricitet i det här rummet. Vi läser och har högt i tak i våra diskussioner där olika perspektiv och estetiska preferenser bryts in i det sista – beslutet fattas i princip en halvtimme innan vi går in här. Därav att vi är lite skakiga och att vi är glada att vi fick tag i vår pristagare. Man vill inte att det ska läcka, därför väntar man med att ringa tills det är absolut dags.
Hur har det varit att läsa igenom hans författarskap på djupet – vad ger det för nyanser som man inte märker om man bara läser en bok då och då?
– Framför allt att hans verk är en så helgjuten helhet. Det är inte så vanligt. Det är dessutom väldigt stort volymmässigt – det rör sig om kanske 50 titlar, både romaner och dramatik. Det är litegrann som att befinna sig i en ekokammare kan man säga. I hans verk kommer personer tillbaka, ibland heter de samma sak, ibland byter de namn – släkten följa släktens gång så att säga.
– Han har de här stora frågorna om liv och död, födelse, skuld, svek och förlust. Det är sällan man läser författarskap där alla delar klickar i varandra och lägger sig i tunna lager över varandra. Det är klart att det ger en fördjupad effekt när man, som vi, får möjlighet att läsa så mycket under en koncentrerad period.
Vad är en bra ingång i hans författarskap?
– ”Septologin”, med sina 1 200 sidor, är en mastig sak att sätta tänderna i även om de finns på svenska. Jag tycker att man kan börja med en liten roman som heter ”Morgon och kväll”. Sen finns det någonting som heter ”Trilogin” som också är en jättevacker historia. Han återkommer där också till relationen till konsten och konstens betydelse – han har en stark känsla för litteratur, men också för musiken. Det märker man i hans språk som är väldigt musikaliskt.
Förlaget: "Känns storartat”
Jon Fosses svenska förläggare på Albert Bonniers förlag, Lina Rydén Reynols, berättar att feststämning råder på förlaget.
– Det känns storartat. Jon Fosse är en av mina verkliga favoritförfattare. Jag är rörd, säger Lina Rydén Reynols.
– Det finns något i hur han skriver fram människans inre och platsen som får det att handla inte bara om människan men också om samhället. Det är vackert och smärtsamt. Framför allt dubbelgångartemat, där karaktärer ofta har samma namn och liknar varandra. Det handlar ju om att vi inte bara är oss själva, vi också är en annan, jag tror att det är viktigt i vår tid.
Jon Fosse föddes 1959 i Haugesund på Vestlandet i Norge, men flyttade sedan till Bergen för att studera på universitetet. Han lever nu delvis i Oslo och delvis i Österrike och är gift med Anna Fosse och har sex barn.
Läs GP Kulturs artiklar om Jon Fosse:
LÄS MER:Recension: ”Jag är en annan. Septologin III-V” av Jon Fosse
LÄS MER:Språket gör litteraturen sann
Här är Nobelpristagarna i litteratur från tidigare år
2022. Annie Ernaux, Frankrike
2021. Abdulrazak Gurnah, Storbritannien (född i Zanzibar)
2020. Louise Glück, USA
2019. Peter Handke, Österrike
2018. Olga Tokarczuk, Polen
2017. Kazuo Ishiguro, Storbritannien (född i Japan)
2016. Bob Dylan, USA
2015. Svetlana Aleksijevitj, Belarus
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
