Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Hot Chip släpper nya albumet "A bath full of ecstasy" den 21 juni. Arkivbild.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hot Chip utforskar tomrummen på nya albumet

Dansmusiksnickarna Hot Chips nya album "A bath full of ecstasy" är en exercis i att släppa kontrollen – gruppen har låtit utomstående åsikter påverka mer än någonsin. Dessutom är det en musikalisk motsvarighet till att resa med enbart handbagage.

Tolka inte titeln allt för bokstavligt. "A bath full of ecstasy" syftar inte på ett badkar fyllt med partypiller, i alla fall inte helt och hållet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Det handlar mer om att dela ett glädjefyllt ögonblick med någon annan, att bada i kärlek. Vi tyckte att det beskriver albumets stämning rätt väl. Det finns mörkare ögonblick men på det stora hela är den röda tråden extatisk musikalisk glädje, säger Alexis Taylor, som är bandets sångare.

Fyra år sedan

Glappet mellan 2015 års "Why make sense?" och "A bath full of ecstasy" är det längsta hittills i Hot Chips utgivning, men det är inte så att medlemmarna har legat på sofflocket och skulpterat navelluddsfiguriner medan royaltypengarna från låtar som "Over and over" och "Ready for the floor" har trillat in.

Under tiden som gått har Alexis Taylor och Joe Goddard hunnit släppa ett par soloalbum, medan Al Doyle har samarbetat med danspopkollegorna i LCD Soundsystem på deras efterlängtade album "American dream" och Sarah Jones har lanserat sin artistpersona Pillow Person, för att nämna några exempel.

Nya riktningar

Så när alla med passerkort till Hot Chips högkvarter sammanstrålade för att göra musik igen var det under lösa förutsättningar. Den enda målsättningen som hamnade på agendan var att få in ett nytt perspektiv från en ny samarbetspartner som skulle kunna ta musiken i nya riktningar, berättar Alexis Taylor.

- Det fanns inget övergripande tema eller något som vi särskilt kände att vi behövde säga. Det var först efter att vi, i ett ganska tidigt skede, kontaktade producenterna Philippe Zdar (med bland annat Cassius och Phoenix på sitt cv) och Rodaidh McDonald (The xx, King Krule) som vi började inse vart vi var på väg.

Påverkan var omedelbar. Inledningsvis var flera av demolåtarna som Hot Chip presenterade för producenterna över tio minuter långa. Det är en låtlängd som i sammanhanget är mer förknippad med tolvtumsvinyl och svettiga dansgolv, och det finns goda möjligheter att även de versionerna släpps i någon form, enligt Taylor.

"Blev nog överraskade"

Men i arbetet med albumet fick han och de andra i Hot Chip snällt se på medan producentbilan föll.

- Vi blev nog överraskade av exakt hur mycket musik som kunde klippas bort. Personligen tyckte jag att det var roligt att se vad som hände med låtarna. Med Rodaidhs hjälp blev det någonting som liknar pop, säger Taylor.

Det var inte bara låtarnas längd och tempo som friserades. Mycket av musiken i Hot Chips katalog är tätt packad med ljud som konstant skickar intryck till hjärnan och som likt en musikalisk kusin till "Var är Waldo?"-böckerna belönar upprepade lyssningar med nya upptäckter.

Med Philippe Zdar vid mixerbordet åkte ballasten däremot i havet.

- Det hände ofta att han sade "här behövs det luft!". Jag är helt för det. Mina egna soloskivor är ofta väldigt avskalade. Det är bra att vara modig och våga låta bli att trycka in allt som går att trycka in hela tiden, säger Alexis Taylor.