En rundgång av kommunala pengar. Kulturarbetare och verksamheter utelämnade till ett kommunalt bolag som 2016 gjorde 92 miljoner kronor i vinst. Det är några av konsekvenserna när stora delar av Göteborgs kulturliv styrs utifrån idén om new public management.
Kulturverksamhet till rimlighyra
Lagerhuset ligger i ett blåshål där älven blir till vallgrav på sin väg in genom centrum. Byggnaden stod klar 1920, var Göteborgs första betonghus och fungerade länge som frilager för hamnen för att förvara varor i väntan på klarering av tullen. 1999 renoverades huset. I väggarna hittade man rester av ost sedan tiden då ett ostlager rymdes här. På vinden bor duvor.
Då, på sent nittiotal, fanns en tro på att det kommunala bolaget Kulturfastigheter i Göteborg AB (Kigab, dotterbolag som 2012 fusionerades med Higab) ville satsa på kulturverksamhet i form av funktionella lokaler till rimliga hyror. Yrkesverksamma personer inom kultursektorn engagerade sig i renoveringen tillsammans med projektledare och arkitekt.
Idag har kulturförvaltningens ungdomssatsning i bottenplan fått ärva namnet Frilagret och på våningarna ovanför trängs bokförlag och tidningsredaktioner som Glänta och Ord & bild, men även Nätverkstan, utbildningen Kulturverkstan samt en rad frilansade kulturarbetare, journalister, författare och översättare. Ett viktigt tillskott på senare tid är Göteborgs Litteraturhus som utgör ett vitalt nav för Göteborgs litteraturscen. Duvslaget på vinden är sedan länge hemvist för Förlagshuset där bland andra Bo Ejebys förlag håller till. För inte allt för länge sedan fanns här ytterligare ett par bokförlag, men ett efter ett har de flyttat.
En våg av protester
2014 skrällde det nämligen till rejält när Higab ville höja hyrorna i huset med 33 procent, med hänvisning till det krav på marknadsanpassade hyror som de menade var inskrivet i Higabs ägardirektiv. Beskedet utlöste en våg av protester och efter ett tag hade bolaget backat från kravet om högre hyror. Men förtroendet var förbrukat och sedan dess ligger hotet om hyreshöjning som en ett svart moln över Lagerhuset. Inte minst när området runt Esperantoplatsen ska rustas för framtiden.
Längre västerut längs Göta Älv vilar Sockerbruket som ett rostrött tegelslott intill vattnet. Här ryms ateljéer, verkstäder och konstnärer som svettas över Higabs hyror. Som GP tidigare har berättat lät Higab för något år sedan meddela att man planerade för en hyreshöjning på hundra procent under en femårsperiod. På den punkten fick bolaget i början på detta år backa efter politiska påstötningar och ett beslut i kommunfullmäktige som innebar ett tillägg i Higabs ägardirektiv om att bolaget ska tillämpa en särskild modell för hyressättning för föreningar och kulturverksamheter.
Dock har redan en handfull konstnärer tvingats lämna området vid hamninloppet, där även Konstnärernas kollektivverkstad (KKV) och Galleri Majnabbe håller till. Signalen är hur som helst tydlig och svår att inte tolka på annat sätt än att Higab vill att konstnärerna ska ut, och annan, mer lukrativ, verksamhet ska in. För någon hänsyn till de konstnärliga verksamheternas villkor tas uppenbarligen inte självmant från Higabs sida. Frågan är bara vilken typ av rörelse man drömmer om här. Och vad en renovering av de gamla industrilokalerna skulle kosta om man vill få dit de riktigt betalningsstarka hyresgästerna. Vi rör oss inåt i staden igen. Mot Linnéplatsen och det gamla epidemisjukhuset som med sitt kluster av byggnader vid foten av Medicinareberget utgör den mittpunkt i Kulturgöteborg som Konstepidemin innebär. Här huserar 130 konstnärer, vilkas verksamheter ger avtryck över hela landet.
Viktoriahuset slipper hyreschock
Ett annat centrum är Viktoriahuset ett stenkast bort, ett hus som rymmer både Hagabion, som drivs av Folkets bio, och ett tjugotal ideella föreningar. Såväl Konstepidemin som Hagabion drivs i byggnader som ägs av fastighetskontoret och inte Higab. Fastighetskontoret är fastighetsnämndens förvaltning och här är insynen total då en nämnd lyder under offentlighetsprincipen till skillnad från Higab, ett kommunalt bolag med lägre transparens än ett privat aktiebolag där du kan gå på bolagsstämma om du så bara äger en endaste aktie. Hos fastighetskontoret finns inte heller samma krav på vinst och marknadshyror som hos Higab och Hagabion har genomgått en renovering under senare år utan någon efterföljande hyreschock.
Konstepidemins lokaler är idag anpassade efter konstnärlig verksamhet och står stadigt på egna ben. Från politiskt håll finns det dock en uttalad ambition om att samtliga kommunala byggnader som rymmer någon typ av kulturell verksamhet ska ingå i Higabs bestånd. Så vad händer då om Higab slår klorna i Konstepidemin, renoverar och höjer hyrorna till vad man anser vara marknadsmässigt och pressar upp kostnaderna för Hagabion med tillhörande restaurang och husets föreningar? Får vi då månne än mer av Avenyfamiljen i Linnéstaden?
Utelämnade åt Higab
Vid flera hearings och workshops, arrangerade av bland andra nätverket Allt åt alla, det senaste året har det enligt vittnesmål framkommit hur kulturutövare i den här staden ständigt är utelämnade åt Higab och den frustration som detta faktum föder. Nu pågår gentrifieringen av Ringön, något som för med sig att konstnärer och kulturarbetare förväntas flytta dit på liknande sätt som Sockerbruket och Lagerhuset intogs tidigare i historien.
Gentrifiering anses av många vara en naturlig process i en storstad, att konstnärer och kulturarbetare går i spetsen och intar ett område med låg status och på så sätt ökar attraktiviteten, så småningom skjuter även hyror och bostadspriser i höjden. Dock finns det ingen naturlag som säger att kommunala bolag godtyckligt ska sätta marknadshyror efter eget huvud för dessa pionjärer. För frågan är vad man jämför med. Hur ser marknaden ut för en konstnär? Är det hela tiden flådiga advokatkontor och it-företag som utgör den potentiella hyresgästen eller är bokförlag, kulturtidskrifter och kulturutövare också en del av den marknad som är viktig för Göteborgs identitet, kulturliv och de så attraktiva turisterna?
Vad är en marknadsanpassad hyra?
Vem avgör värdet och utifrån vilka principer? Inte minst när det rör gamla lokaler som är anpassade efter konstnärliga verksamheters behov. Drömmer man på Higabkontoret om att hysa in Astra i Lagerhuset nu när området runt Esperantoplatsen ska poleras och visionen om Älvstaden blommar? Eller vågar man istället satsa på en blandad och brokig innerstad?
Värt att nämna är att förlaget Kabusa Böcker, som tvingades säga upp sitt kontor i Lagerhuset efter hyreshöjningen 2014, idag hyr in sig på Erik Dahlbergsgatan i Vasastan med 5000 lägre i månadshyra än tidigare. Så vad innebär egentligen en marknadsanpassad hyra? Det torde vara en rimlig fråga för Higab att ställa sig nu när en ny modell ska tas fram.
I Stockholm har debatten gått het om Konsthögskolan, som efter branden på Skeppsholmen har varit utlokaliserad i Tomteboda, och efter att Statens fastighetsverk har flaggat för höjda hyror har skolan övervägt att lämna innerstaden för gott. I dagarna lät Konsthögskolan däremot meddela att man planerar att stanna kvar på Skeppsholmen och istället jobba för en ekonomiskt försvarbar lösning.
Även Världskulturmuseerna har kritiserat marknadshyrorna då allt högre andel av anslagen går till hyreskostnader. Diskussionen har fått skaparen bakom systemet med marknadshyror för statligt ägda kulturfastigheter, finansmannen Olle Wästberg, att reagera. Han betonar nu att politikerna måste tänka om vad det gäller avkastningskravet ”syftet var aldrig att man skulle få ut så mycket pengar som möjligt ur kulturella verksamheter.” (Kulturnyheterna SVT, 31 maj)
Kulturlivetblir förlorare
När även Göteborgs styrs utifrån idén om new public management finns det en tydlig vinnare i form ett framgångsrikt kommunalt bolag. Förlorare blir kulturlivet, både aktiva utövare och de Göteborgare som tar del av utbudet. Det ironiska är också att om kommunalskatt eller ateljé- och verksamhetsstöd till kulturområdet i Göteborgs höjs är detta pengar som går rakt in i Higab i form av höga hyror. Och där stannar pengarna eller omfördelas mellan andra kommunala bolag. Resultatet blir en rundgång av skattemedel där kommunen hjälper Higab att vinstmaximera.
Glöm inte att Higab äger cirka 300 byggnader, exempelvis Konserthuset, Gamla Ullevi och Stora Teatern. Vi pratar alltså inte enbart om små ruffiga ateljéer i nedgångna hus. Visst kan dessa ekonomiska tillgångar komma Göteborgarna till del i form av välskötta hus, men med en vinst på 92 miljoner 2016 har Higab onekligen en viss marginal.
