På omslaget till boken ”När svenskarna sköt skarpt” syns en sheriff som förskräckt, möjligen också en smula lystet, spärrar upp ögonen med en puffra i varje hand. Andra beväpnade män syns i bakgrunden, och längst bak i horisonten: ett moln av eld och rök.
Bilden är, precis som innehållet mellan pärmarna, fullproppad med kuriosa om vilda västern-trenden och hur den genomsyrat det svenska samhället. Vi är folket som slukat böcker om ”Hjortfot”, bänkat oss i tv-soffan framför serier som ”Bröderna Cartwright” och ”Familjen Macahan”, som läst miljontals westernpockets och serier om Lucky Luke, arrangerat countryfestivaler, dansat line-dance, byggt High Chaparral och andra fejkade Västern-städer, klätt oss i jeans och boots, spelat tv-spel som ”Red dead redemption” och som uppfunnit vår egen filmgenre ”lingonwestern”– Sveriges svar på ”spaghettiwestern”.
Göteborg – countryns mecka då och nu
Göteborg var också ”countryns mecka” i slutet av 1970 och början av 1980-talet. Det slår Daniel Hånberg Alonso fast i boken där han jämför staden med Nashville. ”Cowboyhattar, västernskjortor och boots vart du än vänder blicken. Du har råkat hamna mitt under International country music festival.”
Under nästan ett årtionde vallfärdade Sveriges alla country-diggare till sitt mecka – Göteborg, där countryn blev en subkultur att räkna med.
– Ja där fanns något. Göteborg sticker helt klart ut, säger Daniel Hånberg Alonso som berättar om stadens många dåtida nattklubbar med cowboyteman och en omfattande bevakning av countrymusiken, av stadens mest kända musikjournalister, bland dem Hans Sidén.
Nu toppar countryn åter musiklistorna och har fått en rejäl nytändning. 2019 startade West coast country festival i Mölndal, och är nu Västsveriges – och kanske Sveriges – största countryfestival. Efter årets utsålda festival, har redan delar av nästa års line-up aviserats, med artister som Chris Kläfford, amerikanska Hannah Anders, danska Johnny Horsepower och brittiska Ags Connolly.
Daniel Hånberg Alonsos tre favoriter i western-genren:
”Lemonade Joe” (Oldrich Lipský, 1964)
”Tjeckisk satir över ett USA fixerat vid kommers, där revolverhjälten Lemonade Joe övertalar alla i vilda västern att "riktiga män" - ja, de dricker bara lemonad.”
”Det våras för sheriffen” (Mel Brooks, 1974)
”Mel Brooks gränslösa parodi är inte bara en genuin kärleksförklaring till westerngenren, utan – enligt mig – en av de bästa komedier som gjorts.”
”¡Tre amigos!”(John Landis, 1986)
”Steve Martin, Martin Short och Chevy Chase syns här som stumfilmskådisar som misstas för att vara riktiga vilda västernhjältar. Underskattad film som äntligen har börjat bli hyllad som den kultklassiker den är.”
Sven-Ingvars westernfilm höll på att ruinera dem
Bland alla faktaupplysningar och roliga kuriosa-avsnitt i ”När svenskarna sköt skarpt” får läsarna också veta att dansbandet Sven-Ingvars gjorde en Västernfilm som höll på att ruinera dem. I ”Under ditt parasoll” åker bandet från Värmland till USA för att rädda den kidnappade dottern till en greve. I Desperado city träffar de banditer, hamnar i barslagsmål och ägnar sig åt guldgräveri. Filmen, som hade premiär 1968, sågades lustfyllt av kritikerna och blev en rejäl flopp.
– Sven-Ingvars var ju en av Sveriges största popgrupper då, och turnerade i folkparkerna, berättar Daniel Hånberg Alonso.
– Lite inspirerade av The Beatles musikfilmer ”Help” och ”A hard days night” ville de göra en musikfilm för att nå en ännu större publik. Och de ville absolut ha med en del som utspelade sig i Vilda västern.
Filmen regisserades av Ragnar Frisk, som främst var känd för sina ”Åsa-Nisse”-filmer, och bandet skrev både manus och bekostade filmen helt själva.
– Budgeten sprack nästan direkt. Västern-partiet spelade de i Slovenien där de hyrde en kuliss som stod och tickade pengar när inspelningen blev försenad.
Efteråt hade bandet runt en och en halv miljon i skulder, vilket var mycket pengar på 1960-talet.
– Det tog tre år för dem att hanka sig tillbaka. 1971 blev deras tolkning av Fröding i ”Sven-Ingvars i Frödingland” en comeback och storsäljare, säger Daniel Hånberg Alonso.
Lucky Luke, Clintan och spaghetti-western
Hans eget intresse för Vilda västern och westernfilm föddes med René Goscinny och Maurice de Beveres (”Morris”) serieäventyr om den stackars ensamme cowboyen Lucky Luke, hans korkade hund Ratata och de kriminella bröderna Dalton.
– Och så var det ju såklart Sergio Leones Clintan-filmer, och Terrence Hill och Bud Spencer med sin barnvänliga, komiska spaghetti-västern. Lite ironisk sådär.
Det var när han skulle göra en kort artikel om begreppet lingonwestern – det svenska svaret på spaghettiwestern – som han fastnade i research i tre år, under hela pandemin.
– Jag hade svårt att sluta för det var så intressant. Varför har det ens gjorts Vilda västern-film i Sverige? säger mångsysslaren Daniel Hånberg Alonso som har en magisterexamen i filmvetenskap, men även är verksam som filmskribent, dj och webbutvecklare.
Han ser i huvudsak två anledningar till att vi svenskar blivit så besatta av Vilda Västern:
– Dels emigrationen, som var väldigt omfattande, och allt mytskapandet kring det mystiska landet på andra sidan Atlanten. Sedan gjorde teven också sitt intåg i de svenska vardagsrummen.
Den amerikanska succéserien ”Bröderna Cartwright” började sändas i Sverige 1959, först med originaltiteln ”Bonanza”, och ”High Chaparral” kom 1968.
Intresset för Vilda Västern var som högst på 1970-talet
– Var tid har sin västern-vurm, menar Daniel Hånberg Alonso.
Ändå var intresset för Vilda Västern, med allt ”pangpang” och berättelser om Nordamerikansk ursprungsbefolkning mot vita cowboys, som absolut störst under 1970-talet, menar han.
– Jag vill inte vara analytisk eller dömande utan beskriva det som det var. Självklart kommer du ändå att hitta problematiska saker när du tittar tillbaka. Användandet av exotifierande begrepp till exempel.
Är inte westernfilm som genre historiskt sett också väldigt macho?
– Javisst, filmerna i sig är väldigt macho, det är män som skjuter på andra män. Män som drar snabbast och som inte visar några känslor. 1865 till 1895 var den amerikanska cowboyens storhetstid i verkligheten. Sedan skapades myten av Hollywood.
En myt som manifesterades i allt från jeansmode till countryfestivaler.
– Western skapade en mall för hur ett narrativ kan se ut: en cowboy kommer till stan. Sedan kan det ju bli vad som helst av det: fantasy eller en saga....det må vara bandidas i stället för bandidos, men de gör ändå lite samma sak: skjuter på varandra. Det är lite vad genren går ut på.
LÄS MER:”Killers of the flower moon” förbjuden på dotterns skola
LÄS MER:Titiyo om Cornelis Vreeswijk: ”Manschauvinistiskt geni”
LÄS MER:Catherine Breillat är den eviga provokatören
Mer kuriosa ur boken ”När svenskarna sköt skarpt”:
Boken som inspirerade Selma Lagerlöf att bli författare var "Osceola the Seminole” från 1858, en s.k ”indianbok” om den Nordamerikanska ursprungsbefolkningen.
”Indianklubben i Sverige”, som startades på 1950-talet, finns fortfarande kvar som intresseförening. Här inspirerade målarmästaren Erik ”Uncas” Englund som var med i ”Tiotusenkronorsfrågan”/”Kvitt eller dubbelt” i TV 1957 och 1960 och visade sig vara en oslagbar allvetare om Nordamerikas ursprungsbefolkning.
Börje Salming är indirekt orsaken till att svenskarna fick upp ögonen för begreppet ”kulturell appropriering”. 2014 lät han sig fotograferas poserande som Sitting Bull för en kalender, och kritiken lät inte vänta på sig.
När svenskarna sköt skarpt
Vad: en bok av Daniel Hånberg Alonso som gör en populärkulturell djupdykning ner i westernfilmen som genre, och undersöker svenskarnas fascination för vilda västern – i allt från filmer och böcker till klädstil.
När: släpptes 25 oktober 2023
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
