Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Andres Lokko och Kristian Luuk gör podradiopratprogrammet i Luuk & Lokko.

Hallå Andres Lokko

… som återförenas med barndomsvännen Kristian Luuk i podradiopratprogrammet Luuk & Lokko på sverigesradio.se.

Vad handlar det här om?

- Det är den stora frågan, det vet vi ju inte än, vi kommer att bestämma ämnen innan vi sätter oss i studion. Mycket handlar det om att lära känna varandra igen, det händer mycket mellan 30 och 40 och livet kommer emellan. Vänner försvinner åt olika håll, olika länder i mitt fall, och när den här möjligheten dök upp kändes det kul, och väldigt modernt. Många tror att det kommer bli jättekul, vi har båda jobbat med humor, och det är klart att det kommer att finnas humor i botten men det blir nog mer som att gå ut och äta middag med Kristian och mig, men utan bestick som slamrar. Det kanske låter narcissistiskt men varför inte? Vi har ingen ambition att göra något livsåskådningsprogram. När du träffar en gammal vän pratar du också mycket om vad som händer i nuet; vilken bok läser du? Varför då? och vi kommer att prata mycket om musik även om det inte är något musikprogram.

"Schemalagt veckosamtal", hur spontana blir snacken?

- Vi ger varandra läxor: du måste mejla mig två tre ämnen senast dagen innan så att jag kan fundera. Sedan, som jag sa, livet kommer emellan, det här är inget vi gör på heltid, det ska prickas in mellan våra vanliga arbeten och familjeliv. Det måste vara schemalagt.

- Det finns inget manus, och det är det som skiljer från att göra humorprogram, det är inga sketcher vi spelar upp. Humor är inte nödvändigtvis något man gapskrattar åt, därför är det logiskt att göra ett program som utgår från oss själva.

I Killing-produktionerna höll du dig undan kamera och rampljus, enklare i radio?

- Jag har inga problem med det, men det är helt rätt, det är mest att jag inte är skådespelare, att tävla med Rheborg, Schyffert och Gustafsson, som slåss om varje sekund, jag är bara glad att slippa det. Det här känns mycket tryggare än framför kamera. Skillnaden mellan radio och skriva känns inte så stor, det handlar om att samla sig och uttrycka sig. Däremot har jag inte gjort radio nästan någonsin tidigare, men så fort du har någon att diskutera med blir det roligare. Skulle jag göra det ensam skulle jag vara livrädd, det skulle inte gå.

Ni är kompisar från förr, hur träffades och varför tappade ni bort varandra?

- Våra föräldrar är alla fyra flyktingar från Estland och vi gick i samma estniska skola och där lärde vi känna varandra. Sedan kom livet emellan, ja, helt enkelt. Vi har parallellt gjort både lika saker och olika saker och det känns väldigt underligt att vi inte gjort något tillsammans yrkesmässigt. Jag tror vi båda blev förvånade när vi insåg det.

Programmet kallas underhållning, hur kul blir det att lyssna på två medelålders män återknyta bekantskapen?

- Det får verkligen lyssnarna avgöra, om det är det minsta intressent. Vi tycker förstås det. Samtidigt är vi rädda för just det, vi kanske är jättetråkiga, det är vi inte kapabla avgöra. Det är en märklig situation, det finns något narcissistisk i att få sitt namn framlyft som det som är programmet, det är de här två personerna som är det intressanta. Vi är beredda på att folk kan tycka det finns någon vidrig självgodhet i detta.

Premiär på torsdag 16 februari, hur länge kör ni och hur går ni vidare efter det?

- Ja, vi börjar nu på torsdag och sedan blir det tio program, en gång i veckan. Om någon nu är intresserad av vad vi har att säga kanske vi fortsätter. För Sveriges Radio är hela idén med podradio som format alldeles nytt, vi får utgöra försökskaniner.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.