Hans Abrahamsson är freds- och utvecklingsforskare vid Göteborgs universitet. Han verkade som brygga mellan regering och EU-toppmötet i Göteborg 2001. Essän är ett omarbetat utdrag ur förordet till den nya upplagan av hans bok en ”En delad värld – Göteborgshändelserna i backspegeln”, som i juni getts ut av Bokförlaget Korpen i Göteborg.
Serie: Göteborgskravallerna 2001
Det var 20 år sedan som Göteborg blev platsen för Sveriges mest kända kravaller och protester. Tjugo år sedan polisen avfyrade skotten på Vasagatan. GP Kultur har bett ett antal forskare, skribenter och poeter skriva om händelserna – som skakade om vår stad i juni 2001.
Det har gått 20 år. Världen har förändrats men ändå inte. De bekymmer som fick över 50 000 människor att söka sig ut på gatorna för att demonstrera sin oro under EU-toppmötet i Göteborg 2001 delas fortfarande av de flesta. Den globala pandemin har därtill förstärkt skillnader och synliggjort bristerna i vår nuvarande samhällsordning. Klimatkrisen visar oss att de som drabbas hårdast inte är de vars livsstil främst orsakat problemen. Den riktning som samhällsutvecklingen slår in på är emellertid politiskt påverkbar.
I sitt klassiska verk ”Den stora omdaningen”, beskriver Karl Polanyi 1800-talets framväxande marknadsekonomi som en dubbelrörelse. Under den första rörelsen eroderades den samhörighetsekonomi och de sociala relationer som präglade jordbrukssamhället. De som upplevde att de hamnat i bakvattnet tog då kamp för att råda bot på den ojämlika utveckling som visat sig bli följden. Ekonomins vassa kanter skulle vadderas och åter bäddas in i sitt sociala sammanhang. En spontan motkraft, en andra rörelse, skapades underifrån som krävde politikens återkomst.
LÄS MER:GBG400: Unika bilder från Göteborg under 400 år
De bekymmer som fick över 50 000 människor att söka sig ut på gatorna för att demonstrera sin oro under EU-toppmötet i Göteborg 2001 delas fortfarande av de flesta.
Den globala rättviserörelsen som växte sig allt starkare runt millennieskiftet kan uppfattas som den tidens andra rörelse. I samband med EU-toppmötet sökte sig dess olika delar till Göteborg för att ge röst åt människor i det globala syd som blivit globaliseringens förlorare och som fått allt svårare att tillvarata sina livschanser. Rörelsens kritik rörde oron för ”det globaliserade tillståndet”. Snarare än kamp mot globalisering handlade det om en kamp om globalisering.
Vikten att utvidga demokratin var en ledstjärna. Med hjälp av bildskärmar skapades förutsättningar för dialog mellan beslutsfattare inne på Svenska mässan och människor på gator och torg. Den unika dialogen kom dock bort i medias rapportering till följd av polisens och demonstranternas våldsamma sammandrabbningar. Den globala rättviserörelsen uppfattades snarare som ett hot mot demokratin.
Tillslaget mot Hvitfeldtska gymnasiet, som Göteborg stad upplåtit som demonstranternas samlingsplats, blev startskottet för våldsamheterna. Motivet är för de flesta fortfarande höjt i dunkel. Många anade att USA hade ett finger med i spelet. Planerade anti-Bush-demonstrationer riskerade att utsätta presidenten för politiska förödmjukelser.
Ett nytt sken har sedan dess kastats över händelseutvecklingen. Wikileaks avslöjanden har, tillsammans med Edward Snowdens vittnesmål, bekräftat den information som USA:s säkerhetsansvarige för presidentens närskydd under besöket i Göteborg delade med sig av under vårt samtal några år senare när det gäller samarbetet mellan svensk och amerikansk underrättelsetjänst. Som jag redogjort för i min forskningsrapport ”En delad värld” kom detta samarbete också till användning i detta sammanhang. Göteborgsmodellen, byggd på dialog och fredliga protester, offrades på presidentbesökets altare.
Göteborgsmodellen, byggd på dialog och fredliga protester, offrades på presidentbesökets altare.
LÄS MER:Det ska vara svårt att vara polis
Händelseutvecklingen efter den 11 september 2001, då terrorismen slog till med bedövande kraft, medförde att den globala rättviserörelsen i denna del av världen förlorade stora delar av sitt momentum. Kritik mot västvärldens marknadsstyrda globalisering tolkades som stöd för den väpnade terrorismen. Händelsen satte också strålkastarljuset på de svårigheter som rättviserörelsen i väst haft att politiskt förankra sina krav på global rättvisa på lokal nivå. Globaliseringens negativa effekter var ännu inte synliga för flertalet. Demonstranter och aktivister upplevdes som huliganer och bråkstakar.
Det sätt på vilket västvärldens säkerhetspolitiska överväganden hanterade såväl händelserna den 11 september som den globala rättviserörelsen var obetänkt. Den fortsatta ojämna utvecklingen och tilltagande orättvisor har medfört att såväl våldsbejakande extremism som nationalkonservatism tilltagit världen över. Priset för att inte uppfatta den globala rättviserörelsen som en viktig samarbetspartner i kampen mot global terrorism och framväxande högerpopulism blev högt.
Den andra rörelsen återfick sin kraft genom den finansiella krisen 2008, denna gång med annan politisk inriktning. Polanyis varningar för att den andra rörelsen inte nödvändigtvis skulle komma att bestå av krafter som strävade efter det goda samhälle som alla borde kunna få del av hade återigen besannats. I denna del av världen låg nu inte fokus på fattiga länder utan på den egna arbetar- och medelklassen som blivit arbetslösa och i många fall fick gå från hus och hem.
Framväxande nationalkonservativa och högerpopulistiska rörelser tog över flera av de krav på förändrade regelsystem för världsekonomin som ställts av den globala rättviserörelsen.
Priset för att inte uppfatta den globala rättviserörelsen som en viktig samarbetspartner i kampen mot global terrorism och framväxande högerpopulism blev högt.
LÄS MER:Polisen måste få vara obehaglig
Skillnaden var dess ökade politiska genomslagskraft eftersom de olika kraven numera endast strävade efter att stärka livschanserna för utsatta befolkningsgrupper i västvärlden. Inget utrymme blev över för globala utblickar och förståelse för att världen flätats samman; att grannens problem också är våra egna.
De globala orättvisorna fortsätter att bekymra. Det frågan handlar om, såväl under EU-toppmötet 2001 som i dag, 20 år senare, gäller inget mindre än den hållbara utvecklingens betingelser ur såväl ett lokalt som ett globalt perspektiv. De komplexa samhällsfrågor vi i dag står inför kan bara hanteras tillsammans med de som berörs.
Det demokratiska samtalet spelar en viktig roll för att nödvändig samhällsförändring skall bli hållbar. Protestmöten världen över visar på de våldsamma uttryck som frustration kan ta sig när människor blir berövade sitt politiska rum. Göteborgshändelserna påminner oss om att brustna förväntningar på dialogens uppriktiga avsikter kan bli smärtsamma för alla inblandade.
Sedan 2001 har medvetenheten ökat hos gemene man att klimatförändringarna kräver en omfattande omställning med en global utblick. Agenda 2030 kan bli den brygga som binder samman det lokala med det globala. Vår tids stora omdaning påminner oss om vikten av en annorlunda och mer jämlik värld. Klimaträttvisa och social rättvisa går hand i hand och utgör tillsammans en politisk kraft som skulle kunna få den andra rörelsen att ändra riktning.
Vi måste påminna oss om att devisen från 2001 fortfarande gäller, nämligen – att en annan värld är möjlig.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
