Majorna. Hett eftertraktat av stadens alla aspirerande hipsters. Fullt av vackra landshövdingehus, beryktade kvarterskrogar och fullt, enligt elaka tungor, av sig självt.
Den som vill flytta dit får räkna med ett större antal år i bostadskö eller att punga ut med insatsen till ett banklån som inte lär betalas av under de år man har kvar att vandra på jorden.
Men så har det inte alltid varit.
Krogtäta 1700-talsmajorna
I 1850-talets Göteborg låg Majorna utanför staden. Arbetarna som bodde i rotarna tillhörde Sävedals härad och fick åka till tinget i Landvetter för att lösa sina rättsliga tvister. Majorna var på den här tiden ett krogtätt område, där landstigna sjömän rensade skallen efter långa färder till sjöss.
– Nutida ekonomihistoriker, som har studerat Majornas historia, har fastslagit att fanns fler krogar på denna lilla strandremsa på 1700-talet än vad det fanns på hela den bohuslänska landsbygden. Och då finns det goda skäl att anta att de illegala krogarna var minst lika många, säger Kristian Wedel, som i det senaste avsnittet av Brôta på utforskar Göteborgs historiska svartklubbar med Ina Lundström.
Lyssna på Brôta på! om Göteborgs historiska svartklubbar:
”Smuggling” på Sista styvern
Majorna sticker ut när det kommer till dåtidens illegala krogar och nöjesställen. Med fantasieggande namn som Gyllene suggan, Slint-in och Sista styvern tänjde de på det lagligas gränser.
– Ett intressant etablissemang vad gränskrogen Sista styvern. Den låg vid Stigbergsliden och själva byggnaden var placerad på gränsen mellan Masthugget och Majorna. Det var alltså närmast per definition en olaglig krog - den som rörde sig i byggnaden med ett glas brännvin gjorde ju sig i princip skyldig till smuggling, säger Kristian Wedel.
Tidigt på året 1855 hade ett antal stränga regler kring brännvinsutskänkning införts, och göteborgare som bröt mot bestämmelserna kunde få betala ett högt pris.
– Vi fick en alkohollagstiftning som skulle ha varit nästan begriplig för en nutida svensk. Men bara nästan. Jag har hittat ett roligt tidningsklipp från Göteborgs- Handels- och Sjöfarts-Tidning år 1855. Man skriver om de nya brännvinsbestämmelserna. En göteborgsk lönnkrögare döms rentav till fängelse med vatten och bröd. Men en annan handlare hävdar att det brännvin som beslagtagits i själva verket är konjak – och konjaken är alltså inte förbjuden. Det är sällsam läsning för en 2000-talsgöteborgare som har svårt att förstå varför konjak bör var mer lagligt än brännvin, säger Kristian Wedel.
