Den glödande sommaren år 1900 arrangerades olympiska spel i Boulognerskogen i Paris. Göteborgs-Posten var nästan ensam svensk tidning på plats. GP:s medarbetare, signaturen ”-g” plitade små handskrivna brevkort som publicerades med några dagars fördröjning:
De svenska idrottsmännen anlände hit torsdagen den 12 juli och blefvo på det mäst förekommande sätt mottagna af en svensk löjtnant Berg.
(GP den 18 juli 1900)
Sveriges främste friidrottsolympier
Signaturen -g var den 20-årige göteborgaren Eric Lemming. Han utgjorde ensam GP:s sportredaktion. Korrespondenten råkade också bli fyra i stavhopp.
Eric Lemming är Sveriges hittills främste friidrottsolympier.
Han tog tre eller fyra OS-guld (beroende på om man räknar tävlingarna i Aten 1906 som OS) i spjutkastning, därutöver brons i antik femkamp, kulstötning och dragkamp och fjärdeplatser i stavhopp, diskus och antik stenstötning. Han vann 25 SM-guld i spjutkastning, kulstötning, diskus, släggkastning och stavhopp.
Lemming var också ett berömt salongslejon i svarta mustascher.
Han spelade piano så att damerna dånade och besegrade en gång Vilhelm Stenhammar i en tävlan om att spela kromatiska skalor på tid.
Han var en biff – en och nittio lång, nittio kilo tung.
Georg Rydebergs far
Det var en officiell hemlighet att han var skådespelaren Georg Rydebergs far.
Alla som skildrar Lemming framhåller att han var den självklara centralfiguren i alla sällskap, generös och omtänksam – tävlingsmänniskan som i sin osjälviskhet inte kunde låta bli att ge konkurrenterna goda råd ens under tävling och som kunde ta en lång paus för att kontrollmäta ett höjdhopp (så att det blev ordentligt gjort).
Ibland drev han medtävlare och funktionärer till vansinne. Det hände att han drog fram ett måttband och kollade om någons bröstkorg var lämpligt tränad.
Spjutkastningen var Lemmings specialitet. Sporten hade en förvirrad barndom liksom många andra idrotter; detta var i en tid när man ännu tävlade i stående tresteg, när släggkastning verkligen handlade om hammare och när poesi var självskrivet i det olympiska programmet.
Han vann guldmedaljen med åtta meters marginal och fick som bonus ett skönhetspris.
I tonåren tvingades Lemming – tävlande för Göteborgsklubben Lyckans soldater – kasta spjut mot måltavla. Efter hand slopades tavlan och man övergick till att kasta så långt som möjligt och summera resultaten från höger och vänster hand. Det stred mot Lings jämviktstankar att bara träna ena kroppshalvan.
De flesta höll spjutet – en vässad askstör som liknade en enorm blyertspenna – i bakändan och stötte iväg det. En annan variant var att kasta med båda händerna, ungefär som ett inkast i fotboll.
Lemming experimenterade mycket, men var egentligen ingen teknisk pionjär. Han fattade spjutet på mitten och vräkte iväg det med ren kaststyrka.
Han fick sitt stora genombrott som 26-åring i Aten 1906. Enligt den möjligen tillrättalagda historien stod Lemming lugnt och såg på konkurrenternas 40-meterskast, väntade tills funktionärerna bekvämt hade placerat sig vid denna distans och slungade sedan spjutet över huvudet på de förfärade grekerna – därtill i riktning mot kungligheter som fruktade att spetsas.
Han vann guldmedaljen med åtta meters marginal och fick som bonus ett skönhetspris. (Den grekiske hotellvärden tog sedan medaljerna i pant för att försäkra sig om att den svenska truppen inte skulle smita från räkningen. Om detta har sportjournalisten Glokar Well – Oscar Söderlund – berättat i en inspirerad skiss om Paris-OS, skriven 1948, och det är inte lätt att veta vad som är sant. Glokar Well hävdar även att en väldig dragkampare från Västerås fick sin plånbok stulen och i vrede sprang ut på balkongen och gormade över grekernas tjuvaktighet, vilket Atens flanörer tolkade som ett passionerat tal, varefter flera tidningar publicerade gissade översättningar av svenskens eldiga hyllning till Grekland.)
Tog OS-guld i Stockholm
Vid OS i Stockholm 1912 tog Lemming sitt fjärde guld, men svarade märkligt nog inte för spelens längsta spjutkast. Han tog guld i spjut ”bästa hand”, men kom bara fyra i den sammanlagda tävlingen – med både vänster och höger hand – där finnen Saaristo segrade.
I slutet av sin karriär tävlade han under pseudonymen Eric Otto. Olika förklaringar har anförts till täckmanteln – dels att han inte har velat skämma ut det gamla glänsande namnet med medelmåttiga resultat, dels att styrelsen för Göteborgssystemet (en lokal föregångare till Systembolaget där Lemming var direktör efter att tidigare ha varit polis) ansåg det opassande att chefen kastade spjut iförd vita långkalsonger.
Om sin egen insats i diskuskastning i Paris-OS år 1900 skrev GP-medarbetaren Lemming:
”[…] efter svenska förhållanden mycket goda resultat.”
Det låter blygsamt, men man får inte glömma att OS-invigningen år 1900 för Göteborgs-Postens läsare bara var en liten notis vid sidan av dagens verkligt viktiga sportevenemang: GKSS Göteborgsregatta.
Enbart resultatlistan fick dubbelt så stort utrymme som Lemmings referat.
Missa inget från GP Göteborgiana!
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
