Den modernistiska lyrikens förskola består i synnerhet av de geniala monstereleverna Nerval, Baudelaire, Rimbaud och den veke engelskläraren Mallarmé. Litteraturen om dem fyller i dag ett bibliotek. Alla stora kritiker skall yttra sig om kvartetten för att över huvud taget kunna vara stora kritiker. Därför är det anmärkningsvärt att förlaget med det något illavarslande namnet Bokbål nu utger Nervals respektive Mallarmés mest omtalade dikter - Chimärer respektive En fauns eftermiddag & Ett tärningskast - i allra mest oansenliga format. Mallarmé i Harry Järvs sjuttiotalstolkningar och Nerval i nytolkningar av Per-Evert Carlsson. Man tackar och förvisso - det är mest medelmåttor som behöver presentförpackningar.
Minst bekant i Sverige är Gerard de Nerval, född Labrunie. Hans enastående sonett El Desdichado inleds: "Je suis le Ténébreux, - le Veuf, - l'Inconsolé, / Le Prince d'Aquitaine à la Tour abolie: / Ma seule Etoile est morte, et mon luth constellé / Porte le Soleil noir de la Mélancholie." Den nu presenterade, orimmade tolkningen gör oväntat versaler av kursiver: "Jag är den dystre, änkemannen, den otröstlige, / Prinsen av Akvitanien på upphävd rundresa: Min enda STJÄRNA är död, - och min stjärnprydda luta / Bär MELANKOLINS SVARTA SOL".
Allt Nerval skrev är tätt sammanflätat av biografiska och mytologiska chiffer. Orden delar sig gåtfullt, men att översätta "la Tour abolie" till något som liknar en avbruten charterresa är dock vilseledande. Det handlar här nämligen om att den melankoliske prinsens av Akvitanien vapensköld uppvisar ett raserat torn. Det sällsynta verbet "abolir" uppträder tre gånger i Nervals samlade verk. I modern mening betyder det förvisso"upphäva", men här i äldre både bokstavlig och bildlig mening är betydelsen "ruinera". Feodalmaktens mäktiga torn raserades av medeltidens kungamakt och prinsen blir den "arvlöse". Det sorgsne står alltså vid tornets ruin. Någon smärtsam förlust i Tour de France är det heller inte frågan om. Nerval frammanar sin familj Labrunies (Broun betyder torn) adliga anor (en sköld med tre silvertorn med stjärnor) och dikten är därför en orfisk veklagan över förlorad kärlek och förlorat ursprung.
"Abolir" är emellertid också ett verb som (genom Nerval?) tvingat sig på flera Mallarmédikter, som Ett tärningskast. Där är betydelsen dock "upphäva" som när dikten inviterar till en resa upp mot en högre konstellation, stjärnbilden Stora Björn. Ett tärningskast kan inte upphäva slumpen, men för översättning gäller också det omvända: slumpen kan inte upphäva ett tärningskast.
