De var ett av 80-talets största popband, men tröttnade och gick skilda vägar 1993. Nu är Freda tillbaka med en ny skiva. Allt som behövdes var ett telefonsamtal och lite mod.
Det är kallt och snöigt i Jönköping, men varmt inne på Freda-gitarristen Arne Johanssons fik i centrala stan.
Kaféägaren sitter bredvid sin gamle vän och ler. De hade inte hörts av på över 10 år när Uno Svenningsson ringde i början på 2007 med frågor runt en Freda-konsert som skulle ges ut på dvd.
Då hade bandet tröttnat på varandra och den ende som fortsatte professionellt med musiken var - som bekant - Uno Svenningsson.
Arne Johansson behöll dock sin studio i Kulturhuset. Ett smart drag, skulle det visa sig, eftersom telefonsamtalet ledde till förnyad vänskap och ljuv musik.
En tid efter den återupptagna kontakten skulle nämligen en ny låt till en samlingsplatta skapas och när Uno Svenningsson och Arne Johansson satte sig förutsättningslöst med två gitarrer hände det grejer.
Den här gången blev det 13-14 låtar, men redan i halvlek blev skivbolaget intresserat och planen för en ny Freda-platta tog form. Nu ligger den klar och efter en kort bilfärd till studion där Mats Johansson möter upp dundrar det nya, uppdaterade Freda ut i högtalarna.
Det är en rätt stor ljudbild där U2 dyker upp som referens, samtidigt som det omisskännligt är Freda, med Uno Svenningssons röst och hans och Arne Johanssons personliga och samtidigt allmängiltiga texter.
Skivan heter "Ett mysterium" och ska släppas den 20 januari. Den har redan föregåtts av singeln "Bäste vän" - som i Fredas personliga anda åtminstone delvis handlar om Arne Johanssons och Uno Svenningssons återknutna vänskapsband.
Avslutningslåten "Finns det en plats för mig" är mer existentiell och kan direkt knytas till cancerbeskedet som kom när kontakten just återupptagits sommaren 2007.
Det är inget Arne Johansson gärna pratar om, men i korthet handlar det om en rutinundersökning som ledde till upptäckt av aggressiv cancer, akut operation och efterföljande strålningsbehandling.
Att det självklart färgade vissa låtar på "Ett mysterium" är oundvikligt och att den återupptagna kontakten med Uno Svenningsson gav stöd under behandlingen är en bonus.
Nu är frågan om det ska bli en turné.
En stund senare dundrar "Ett mysteriums" inledningslåt "Äntligen här igen" ut i högtalarna.
Och den titeln är det nog många som håller med om. Turné eller inte.
Från: Gnosjö, Småland.
Är: Uno Svenningsson, 50 år, boende i Stenungsund, bas och sång. Arne Johansson, 49 år, boende i Jönköping, kafé- och studioägare, gitarr. Mats Johansson, 47 år, boende i Jönköping, fritidspedagog och musiker.
Studioalbum: "En människa" (1984), "Välkommen Hero" (1986), "Tusen eldar" (1988), "Undan för undan" (1990) och "Alla behöver" (1993).
Största hitlåtar: "Vindarna", "Det måste gå", "I en annan del av världen", "Det som gör mig lycklig".
Om namnet: En nödlösning till en musiktävling som ägde rum på en fredag. Har hängt med sen dess.
... kompisar från förr:
"Det är lite roligt, Simon Nordberg, som mixat Kent bland annat, har mixat en låt på skivan. Han var praktikant på studio Cosmos i Stockholm när vi spelade där för 17 år sedan. Och så Philip från Mary Onettes då. Han var alltid trött när han jobbade på kaféet, eftersom han hållit på med sin musik på nätterna", säger Arne Johansson och skrattar.
... att skriva personliga, men allmängiltiga texter som 50-åring:
"Det har alltid varit svårt, tycker jag. Musiken kommer oftast först. Men på ett sätt är det lättare nu. Det har ju hunnit hända en del som man kan skriva om sedan förra gången", säger Uno Svenningsson.
... att göra sin första skiva på 17 år:
"Det här gör vi bara för oss själva. För att det är så fantastiskt kul, men hoppas förstås att den skall hitta sin publik. Man kanske alltid säger så här, men jag tycker nog att det här är en av våra allra bästa plattor", säger Arne Johansson.
