Fråga: ”Skolavslutningar och midsommarfiranden har ju sina klassiska sommarvisor som vi alla kan, men jag undrar om du har några tips på bra sommarpoesi som passar för hängmattan. Vänligen, Hanna”
Svar: Vad karaktäriserar egentligen en rejäl hängmatteläsning? Å ena sidan en behagligt jämnt svävande uppmärksamhet där texten liksom flyter samman med omgivningen, talgoxens ”ti-tu ti-tu”, den vaggande rytmen, myggjävlarna. Och å den andra ett välbehövligt lättsinne i förhållande till tiden: både pace och space liksom. Fattar man inte dikten, tja då gungar man vidare och läser den en gång till. Faktum är att jag för hängmatteläsningen föreslår att du specialiserar dig på en enda dikt och läser den hundra gånger tills du kan den utantill. Sedan har du en given sommarstugesuccé för högläsning för all framtid.
Faktum är att jag för hängmatteläsningen föreslår att du specialiserar dig på en enda dikt och läser den hundra gånger tills du kan den utantill.
LÄS MER:Fråga poeten: Hur vet du när en metafor når verkshöjd?
Men vilken dikt ska du då välja? Kanske någon av klassikerna? Harry Martinsons underbara ”Juninatten”, Karin Boyes melankoliska ”Aldrig är skogen så lycklig som nu”, Edith Södergrans ”Två stranddikter”. Eller kanske den här, Petter Bergmans mörka ”Herdesång”:
Min vind … min gröna skog …
min dal … Mina hästar går
i bet vid en undervattenssjö.
På en spik i en sal
skall jag döden dö.
Skall
Jag sprängas till stoft,
pastoral som en mö.
Orörd av hö.
Onådd av fläderdoft.
Om du skyr det alltför högstämda föreslår jag istället en uppläsning på originalspråk av den avslutande så kallade mästarsonetten i Inger Christensens Sommerfugledalen – högläsning på risig hitte-på-danska slår aldrig fel i den svenska julinatten!
LÄS MER:Fråga poeten: Vad är skillnaden på lyrik och poesi?
Lika befriande sommarlektyr kan någon av Sonja Åkessons sommardikter vara, den allt galnare uppräkningen i ”Sommarräkning”, som dessvärre är för lång att citera här, eller ”Tjocka sommarfloden flödar” som fläskig ironisk motsats till den romantiska bilden av en skir, syrendoftande och sval svensk sommarnatt:
Tjocka sommarskägget fladdrar
smort med spottefett och mumsekorv och oljemos.
Se hur feta sommarspottet dryper.
Se hur feta sommarhimlen flödar.
Känn hur mumselivet flödar.
Lika perfekt poetisk högläsning i en hängmatta, gärna med ett litet barn vid din sida, är Shaun Tans genialiska bilderbok ”Sommarregler” om två bröder som tycks ha lämnats ensamma en sommar. Korta utsagor med regler som ”Lämna aldrig bakdörren öppen över natten”, ”Vänta aldrig på en ursäkt”, ”Tappa aldrig din burk”, ”Ha alltid med dig en bultsax”, ”Säg aldrig emot en domare” beledsagas av lika surrealistiskt drömska som hotfulla bilder på regelbrottets ödesdigra konsekvenser.
”Lämna aldrig en röd strumpa på klädstrecket” lyder den första uppmaningen och visar en gigantisk rödögd kanin som blickar mot en ensam liten röd strumpa dinglande på tvättlinan medan pojkarna kurar ihop sig i skräck. ”Trampa aldrig på en snigel” är en annan lärdom där en snäckformad tornado tornar upp sig bakom pojken som precis ska sätta foten på djuret.
Det är en opålitlig och olycksbådande värld som skildras, så läs varsamt: på bilden som åtföljer ”Fråga aldrig varför” slåss bröderna vildsint medan en bälta, en snigel, en enögd burk (!), en kråka och en katt i kostym tittar på.
Tur då att avslutande regeln ”Missa aldrig sommarens sista dag” visar hur bröderna hjälper varandra över en mur för att inte gå miste om sommarens allra, allra sista solglimt.
LÄS MER:Fråga poeten: Jag blir förvirrad av att läsa poesi
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
