”Klockan fyra en iskall januarimorgon 1993 anlände fiskebåten Priekule från Riga efter sju dagar i extremt tuffa förhållanden över Östersjön. I lastutrymmet fanns 391 vuxna och barn, de flesta kurder som flytt från Irak. Än i dag är det den största landsättningen av flyktingar i Sverige i modern tid.”
Så lyder beskrivningen av den Svt-aktuella dokumentärserien ”Smugglad”. I fyra avsnitt skildras bakgrunden till resan, berättelsen om den skräckfyllda veckan på det stormiga havet och hur det gått för några som var med på resan sedan dess.
”Vad radikalt”, hann jag tänka efter att ha sett alla fyra avsnitt. Det verkade relativt problemfritt att i dessa tider framställa forna flyktingar som individer med olika åsikter, tankar, minnen. Det gick att skildra deras resa till Sverige som en komplex och nyanserad historia som gav olika perspektiv på hur det är att befinna sig på flykt. Det gick till och med att höra olika röster om och av människosmugglare.
Serien följer några människor som hittar olika sätt att ta sig från Mellanöstern till Moskva i början på 1990-talet. Kommunismen har fallit och Ryssland befinner sig i ett slags transitionsprocess där allt går att köpa och sälja, både falska pass och transportmedel mot en bättre framtid.
”Smugglad” är en välgjord serie som lutar sig mot omfattande research. Även stilmässigt är den en fröjd. SVT:s och SR:s gedigna arkiv används konsekvent och som ett narrativt grepp. Gryniga 90-talsbilder ställer flyktingsituationen i ett mediehistoriskt perspektiv som visar hur det offentliga samtalet såg ut i landet då och privata bilder och foton skapar en motvikt. Siffror och statistik får helt plötsligt liv. Berättelser, barndomsbilder och familjeporträtt levandegör och nyanserar.
Perya Khawar, Lokman Atroshi, Mohammed Al-Hakim, Payman Mergasori och Alan Joffrey berättar om hur de på olika sätt hamnade på båten som till slut tog dem till Sverige. Vissa är engagerade i kurdiska frågor i Iran, andra är terroriserade av Saddams styre i Irak. Vissa lämnar sina vardagsliv med fina hus, andra befinner sig på flykt i 6-7 år. Perya visar barndomsfotografier av ett fint hem och glada människor. Krigshot kan komma oanmälda och rubba även de som anser sig ha trygga liv. ”Det är världens svåraste uppgift. Att gå mot ovisshet”, säger Perya och den erfarenheten delas av alla. Samtidigt framställs dessa människor inte som några offer. Handlingsförmågan i förhållande till deras flykt men även anpassningsförmågan efter ankomsten tyder på att serieskaparna väljer att se dem som aktiva subjekt.
Även smugglare och förmodade sådana får göra sina röster hörda. Den ryske båtkaptenen Vyacheslav Lytkin som fick sitta i svenskt fängelse anklagad för smuggling berättar om sin syn på saken. Och den är – liksom resten av serien – mer komplicerad och nyanserad än vad det först verkar. Inte ens inom själva gruppen råder det samstämmighet om vad man ska tycka om smuggling. Perya anser att Lytkin är en hjälte medan Payman säger att hon hatar honom och de andra som utsatte så många människor för enorm livsfara.
De intervjuade berättar också om att vänta på uppehållstillstånd. Detta är i sig värre än själva resan, då resan åtminstone har ett slutligt mål. Men sen följer en viss tomhet. Vad händer nu? Några blir även djupt deprimerade. PTSD och diverse andra trauman slår till först när man tror att man är på säker plats.
Trettio år efter de dramatiska händelserna på Östersjön är de forna flyktingarna någon annanstans i livet. De jobbar som läkare, egenföretagare, dömer fotbollsmatcher. Och det är omöjligt att inte fundera över likheterna mellan 90-talet och idag. Dagens båtflyktingar och deras berättelser. Ryssland har ersatts av andra länder dit flyktingar söker sig för att ta sig vidare. Sverige under framväxten av Ny Demokrati kan liknas vid dagens främlingsfientliga narrativ och det inbillade hotet av en ”invasion av insmugglade”.
Karin Brindt, dåvarande nyhetschef på Radio Gotland, säger: ”Det var ju enorma risker, men är man desperat, så är man”. Desperata människor framställs inte som offer i serien ”Smugglad”. Tvärtom visar det sig att allt de behövde var att komma till ett stabilt land som inte förtryckte deras grundläggande rättigheter för att de skulle kunna blomma ut som människor.
Samtidigt som jag ser serien ”Smugglad” funderar jag vad vi kommer att skissa för framtida narrativ om de få människor på flykt som vi låter stanna i Sverige i dag. Vilka som får anses vara legala eller illegala. Men när det egna livet hänger på en skör tråd tar man till vilka medel som helst för att rädda sig själv och sina närmaste. Det skulle vem som helst göra i samma situation.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Inga ursäkter hjälper barnen som växer upp här
LÄS MER:Erdoganvänliga filmer är häpnadsväckande dåliga
LÄS MER:I dag följs krig som fotbollsmatcher
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
