Ann-Sofie Hermansson (S) var heltidspolitikern som under uppmärksammade former fick sparken och började jobba på Renova AB. Hon blev Sveriges, kanske världens, mest kända ”sopåkare”.
Härom dagen träffades vi på ett kafé i centrum, beställde två stora kaffe –vanligt brygg – och wienerbröd. Soffan, som hon kallas, tog en klunk:
– Så! Nu blev jag pigg igen.
Hon talar en busig göteborgska som påminner om Sonya Hedenbratts (om ni minns henne).
I dag tänkte jag att vi skulle prata om allt annat än politik.
– Intressant. Vi får se hur det går.
Har du något motto?
– Jag försöker leva enligt Stig Dagerman:
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
En annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Av detta drar jag bland annat slutsatsen att du är litteraturintresserad.
– Rätt. Mina dagar består av Renova, styrketräning och läsning.
Var du på Bokmässan i år?
– Det kan du ge dig på, den missar jag aldrig. I år släpade jag hem en hel dramaten full med böcker därifrån.
Till exempel?
– ”Studie i mänskligt beteende” av Lena Andersson. Hon skriver intelligent, utmanande och roligt.
Vad mer?
– ”Koka björn” och ”Sten i siden”, två romaner av Mikael Niemi, en författare som har förmågan att vara jätteallvarlig och jätterolig på samma gång. Jag har sällan skrattat så mycket som när jag läste hans genombrottsroman ”Populärmusik från Vittula”.
Vad skrattar du mer åt?
– Jag glömmer aldrig när din GP-kollega Kristian Wedel skrev ett kåseri med Donald Trumps jargong: … jag är den generösaste natur som någonsin levat på Hisingen … Överallt kommer det fram människor och tackar för mina kåserier. Många gråter av glädje.
När var du som lyckligast?
– Låt mig tänka. Det var nog två saker på 1990-talet. För det första när jag hade min motorcykel, en Honda CB650c, 1981 års modell. Jag for på långsemestrar med min dåvarande pojkvän Ingvar Persson. Vi drog fram på autobahn i Tyskland, 30 mil i ett svep, helt underbart. Man blir förvandlad när man suttit en timme på hojen. Man slappnar av, känner frid, man blir meditativ.
Hur gick det med Ingvar Persson?
– Han blev ledarskribent på Aftonbladet.
Jag kände också stor lycka när jag hade jobbat en massa år i LO-borgen i Stockholm och Göran Johansson ringde från Göteborg och frågade om jag hade lust att komma och jobba som politisk sekreterare åt honom.
Hmm…Nu verkar vi komma in på politik trots allt!
– Ja. Men jag måste bara säga att det var en sån himla lycka att jobba med Göran. Vi fick så mycket gjort. Men han var inte lätt. Ibland rök vi ihop, han kunde få väldiga utbrott, han skällde och gormade.
Bad han om ursäkt efteråt?
– Haha. Nej, inte direkt. Mer indirekt. Efter några dagar kunde han glänta på dörren och säga: ”Ebba undrar hur du mår.” Ebba var hans fru.
Sen blev ni kompisar igen?
– Ja.
Nu måste jag förstås fråga hur du kom in i politiken …
– Jag föddes och växte upp på Tjörn och gick i gymnasiet i Stenungsund. Vi var tre syskon. Pappa var liberal, folkpartist, och körde lastbil. Han var väldigt angelägen om att jag skulle ta lastbilskörkort. ”Det kan du få användning för i framtiden”, sa han alltid. Och han fick ju rätt till slut. Nu kör jag lastbil varenda dag.
Efter avslutad skola körde jag truck på Volvo i Torslanda. Där blev jag fackligt intresserad, metallare. Flera år senare tog jag mig samman och läste in en fil kand med sociologi som huvudämne. Jag skrev en C-uppsats, ”Arbetarrörelsen och feminismen”. Den gillade de på LO.
Hur vill du bli ihågkommen?
– Som en som visat mod, som vågat ta ställning och ta fajter. Mot partiet och mot extremister. Ser du vad jag har om halsen?
En Davidsstjärna.
– Köpte den nyss. Jag blev inspirerad av min gamla partikamrat Nalin Baksi, som är muslim. Hon satte på sig en Davidsstjärna och stack ner till Tensta centrum för att visa sin avsky för Hamas illdåd. Fler borde agera så.
Sant! Men nu, Soffan, tänkte jag avsluta vårt samtal med några lättsammare frågor. Vad gör du om tio år?
– Kanske skriver jag en bok om mina grymma arbetskamrater på Renova. De är intressanta, var och en på sitt sätt, vänliga och underbara att slänga käft med. Stor skillnad mot politiker, kan man säga.
Var skulle du vilja bo?
– Där jag bor. I Göteborg, Eriksberg. Det är optimalt. Från min balkong ser jag över vattnet till Majnabbe.
Slutligen: Vad är din största extravagans?
– Glass på Gelaterian vid Grönsakstorget.
Läs GP Världens gång
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
