Den som haft anledning att följa Molly Monsters program på SVT Barnkanalen, lär inte överraskas av att hennes långfilm inte har mycket att erbjuda en mogen publik. Faktum är att det finns få gärningar så osjälviska som att ta med barnen på en visning av denna mjuka och färgglada svensk-schweizisk-tyska samproduktion.
Som barnfilm gör den dock sitt jobb. I Monsterlandet där Molly bor är alla snälla. Invånarna kan Mollys namn, oavsett hur långt från hemmet hon strövar, och konversationerna får ta sin tid; ofta går det att räkna några sekunder mellan svaren. Animationerna är modernt kringelkrokiga och snygga, samtidigt som de ger en del nostalgiska vibbar av vinjettfilmerna till 80-talsprogram som Myggan och Sagostunden.
I Mollys hem finns det gott om odiskade tallrikar, vilket får sägas vara avgjort sympatiskt. Lika sympatiskt är att det i familjen är pappa Monster som ruvar på ägget som innehåller Mollys blivande småsyskon, även om poängtavlan nollställs av att mamma Monster till skillnad från sin make måste få hjälp av en riktig karl när hon ska ner i en båt.
Barnen lär emellertid fokusera mer på relationen mellan Molly och hennes mekaniska leksakskompis Edison, som blir ordentligt svartsjuk när vännen inte kan sluta tala om tillökningen i familjen. Hans och Mollys små ordfejder under den långa, strapatsfyllda vandringen till Äggön dit föräldrarna har åkt för att kläcka, är ett av få pedagogiska inslag i en berättelse som annars satsar mer på joller och mys än livslektioner.
