Rush handlar om rivaliteten mellan österrikaren Niki Lauda och britten James Hunt.
Ron Howards Formel 1-film inleds 1970 och avlutas 1976, året då Lauda var en hårsmån från döden när han kraschade med sin Ferrari, som genast fattade eld, på ökända Nürnbergring. Laudas comeback, efter bara sex veckor på sjukhus, är en av sporthistoriens mest osannolika.
Spelad av Chris Hemsworth framställs Hunt som en partykille, som tar livet med en klackspark. Lauda, spelad av Daniel Brühl, är Hunts motsats: en pedantisk, superseriös besserwisser.
Till skillnad från Asif Kapadias mästerliga dokumentär Senna finns i Rush ingen good guy versus bad guy-dramaturgi. Både Hunt och Lauda är sympatiska, var och en på sitt sätt. Trevligt i och för sig, men någon riktig dynamik uppstår aldrig mellan huvudrollsinnehavarna.
För att uppskatta Rush fullt ut krävs det att man har ett gigantiskt intresse för Formel 1 på det tidiga 1970-talet. Tids- och miljöskildringarna, och scenerna från racen, håller hög klass. Kvinnoporträtten är det lite si och så med. Tjejernas primära uppgift i den här filmen är att vara snygga.
