Lånaren Arrietty

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Arrietty är stor som en tummetott. Hon ska snart fylla 14 och för första gången få följa med sin far och ”låna”. De kallar sig lånare då de tar sådant som människorna inte behöver och bygger sina bon i hålrummen mellan väggar och tak i deras hus. Människorna kallar dem småfolk och vill för det mesta inte ha dem hos sig. Därför gäller det att göra sig osynlig, men när en sjuk människopojke kommer för att bo i huset eftersom mamman jobbar för mycket är det inte så lätt.

Djup och liv

Lånaren Arrietty är en ny film från Hayao Miyazakis Studio Ghibli (Min granne Totoro, Spirited away) men den här gången regisserar maestron inte själv. Stilen känns dock igen, samma detaljrikedom, djup och liv i de handanimerade bilderna (helt utan 3D) där solstrålarna som silar genom lövverket får blomsterängar att glöda.

ANNONS

Stark och sårbar

Som så ofta hos Ghibli står en flicka i centrum, en flicka som tillåts vara både stark och självsäker men också sårbar och villrådig. Livet är inte så enkelt som svart och vitt, men alla handlingar får konsekvenser hur välvilliga de än är.

ANNONS