Efter förra årets digitala festival, då festen uteblev och filmen förpassades till tv-sofforna och den ensliga fyren Pater Noster på Hamneskär var det så äntligen dags. Med sin dubbelvaccinerade, taggade publik i åtanke ville Göteborgs filmfestival ställa till med ett hejdundrande kalas, som på det glada 1920-talet. Klackarna i taket och ”Oh, vilket party!” vid Järntorget med omnejd. Idén var att efter pandemins tristess nu ”omfamna oordningen” och ledningen fantiserade om ett nytt ”roaring twenties”. ”Ett andra 20-tal präglat av frisläppt dans, dekadenta fester och sprängda blockader” som den konstnärlige ledaren Jonas Holmberg formulerar det i årets färska program.
LÄS MER:Nordiskt filmpris halverat på bantad Göteborgs filmfestival
Så blir det nu inte. Alla tänkta festligheter och kringarrangemang har redan ställts in. Hederspristagaren Rebecca Ferguson tackar nej till ett Göteborgsbesök och stannar hemma i London av pandemiskäl. Restriktionerna för att förhindra smittspridning tycks dessutom hårdna minut för minut.
Köfållor, kontroll av vaccin-bevis och handsprit känns inte direkt dekadent.
En helsida i programmet ägnas åt ordningsregler. Under rubriken ”En trygg festival” redovisas åtgärder som införts för att undvika att besökarna ska smittas av virus. Två doser vaccin minst två veckor innan festivalen krävs. Köfållor, kontroll av vaccin-bevis och handsprit känns inte direkt dekadent. Festivalen följer noggrant myndigheternas riktlinjer och regelverk – beredda att ställa in med kort varsel (vilket skulle innebära en ekonomisk katastrof).
”Även om människors behov av ordning och reda ibland tycks omättligt, anar vi att det också finns en längtan efter mönsterbrott och överraskningar” skriver Holmberg, och visst är det så.
Men vi förtränger lydigt vår längtan och kämpar på i en tid av förbud och kontroll av sällan skådat slag. Munskydd på, varje utlevelse klassas som risk, distans premieras framför närhet. Försök att närma sig en medmänniska kan leda till insjuknande i feber. Det perfekta skräckfilms-scenariot – fast i verkligheten.
LÄS MER:Filmfestivalens hypnos-bio utan tillstånd – bryter mot lagen
Det plingar till i mobilen: Annie Lööf har testat positivt för covid-19 efter partiledardebatten. Pling igen: nu är det visst Per Bolund (MP) som insjuknat. Skärrat hinner jag tänka ”vem ska nu fatta beslut?” innan jag inser att riksdagen såklart har ersättare. Kanske är partiledarna inte ens särskilt sjuka. De kan säkert ”ses” och debattera på nätet, i zoom eller teams. Men ändå: stegrande smitta och konstant oro är utmattande. Nya inskränkningar och restriktioner begränsar, gör oss modstulna, tvingar föreställningar att skjutas upp, ställas in och verksamheter att stänga.
Två år i rad har Göteborgs filmfestival ofrivilligt lyckats tajma den tidpunkt då smittspridningen i regionen är som allra högst – och lätt skenande. Viruset trivs visst särskilt bra i kylan och småslasket just i månadsskiftet januari-februari, och återkommer i nya former. Kommer pandemin då att ebba ut? Annars kanske festivalen hamnar i en smittspridningens egen ”måndag-hela-veckan-loop” och tvingas tänka om kring sin klassiska vår-vinter-premiär. För det okontrollerbara vädret lär ju inte ändra sig.
LÄS MER:Tips: Guldkornen på Göteborgs filmfestival 2022
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
