Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Sylvassa sarkasmer i starkt drama

Love & Friendship får högsta betyg, tycker GP:s recensent.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

Jane Austen-film
Love & Friendship
Regi: Whit Stillman
Irland/Storbritannien 2016 (92 min)
*****

För den amerikanske regissören Whit Stillman, som specialiserat sig på extremt dialogdrivna ensemblefilmer (Metropolitan, The last days of the disco), passar Jane Austens kortroman Lady Susan som hand i handske. Kate Beckinsale i den kvinnliga huvudrollen briljerar med en ocean av sylvassa sarkasmer. Faktum är att Beckinsale inte varit så här inspirerad i en film sedan Nya vindar över Cold Comfort Farm. Det var för tjugo år sedan.

1790-talet. Nyblivna änkan Lady Susan (Beckinsale) är förbluffande vacker, manipulativ, cynisk och intelligent, men dessvärre utblottad. I filmen har Susan hittat en friare till sin unga dotter Frederica. Sir James Martin, som friaren heter (han spelas fenomenalt av Tom Bennett), är stormrik, men tyvärr också dum i huvudet, eller "A complete blockhead" som Austen formulerar saken.
Samtidigt intresserar sig Susan själv, som vet allt om hur män tänker och resonerar, för den unge och stilige Reginald DeCoursey (Xavier Samuel). Kärleksförvecklingarna drar igång i högsta möjliga tempo, och det är faktiskt uppfriskande att huvudpersonen Susan inte är det minsta sympatisk.

Mycket som är väldigt bra

Det är väldigt mycket som är väldigt bra i Love & friendship, till exempel när dramats medverkande presenteras med bilder och syrliga kommentarer. Komikern Stephen Fry får inte många minuter framför kameran, men han är å den andra sidan desto bättre. Speltiden går i ett nafs. Och när mitt svar på frågan "Vad kunde ha gjorts bättre i den här filmen?" blir "Inget" kan det bara bli en femma i betyg.