Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sara släpps ur kvinnofängelset i Afghanistan och söker uppehållstillstånd i Sverige i uppföljaren till Nima Sarvestanis prisade dokumentär Frihet bakom galler. Bild: Folkets Bio

Starkt om exil och psykiskt förtryck

Nima Sarvestani gör en känsloladdad uppföljare till sin prisade dokumentär Frihet bakom galler.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

Dokumentär
Systrar bakom galler
Regi: Nima Sarvestani, Sverige, 2017 (90 min)
 

När Sara var 17 år blev hon kär i Javid, trots familjens beslut att gifta bort henne med en annan. Då rymde Sara, arresterades och kastades i fängelse. Hon och bästisen Najibeh var huvudpersoner i Nima Sarvestanis Emmy-prisade dokumentär Frihet bakom galler (2013) som skildrar vardagen i ett afghanistanskt kvinnofängelse. Systerskapet var påtagligt bland de fängslade kvinnorna från traktens talibanstyrda byar. Innanför fängelsets murar slipper de bli lika påpassade och bestraffade som utanför, där sharialagarnas dödsstraff utgör ett konstant hot.

Efter tre år släpps Sara fri, men förskjuts av familjen och tvingas lämna byn. I samband med filmpremiären gästar hon Sverige där hon bestämmer sig för att stanna och söka uppehållstillstånd. Om hon reser tillbaka till Afghanistan är hon annars rädd att hennes morbrors bröder ska döda henne.

Frihetens pris

Nima Sarvestanis uppföljare kretsar kring Sara, hennes frihetslängtan och våndor. Allt är nytt och annorlunda för henne i Sverige, från gungorna på lekplatsen till klädstilen och nybörjarkursen i svenska. Ändå har friheten ett pris. Saras make i Afghanistan har via telefon invändningar emot hennes nya, friare livsstil – som tillåter henne att gå runt utomhus utan slöja, åka motorbåt och gå på Pride-parad.


Familjen Sarvestani nås av ryktet att Najibeh ska ha stenats till döds efter fängelsevistelsen. Nima reser till Kabul för att ta reda på vad som har hänt. Att spåra Najibeh visar sig dock vara snudd på omöjligt.


Filmens många känsloladdade scener berör. Det handlar om liv och död – och mod. Vi får en stark och mångbottnad skildring av förtryck: fysiskt men i lika hög grad också psykiskt.